Den typiska lundastudenten

Om vi bara skulle välja en. Vem av universitetets över 30 000 studenter är den typiska lundastudenten? Efter djupdykning bland siffror och statistik fann vi henne: Fanny Norlin, den 23-åriga kvinnliga maskinteknikstudenten.

Utanför studiecentrum är det en regntung dag i november. Studenter går med målmedvetna steg in genom entrén på jakt efter en kaffe som ska hjälpa till att hålla ögonen öppna ett par timmar till i mörkret. Fanny Norlin hälsar på några av studenterna som valt att studera i en av de mer sociala miljöerna i studiecentrums kafé. Det märks att hon ofta är här eftersom hon vant navigerar runt, men så har hon ju rört sig här de senaste tre åren.

På ett universitet i Lunds universitets storleksklass, där inte mindre än 219 programutbildningar ges och 28 000 helårsstudenter hämtar sin kunskap, är det lätt att förstå att det blir en salig blandning av människor. Att hitta den typiska lundastudenten är inte lätt, men om vi bara skulle välja en, vem skulle det bli?

Kanske Fanny Norlin. Hon är studenten som efter en genomgång av statistik från universitetet borde vara den som representerar en av de mest typiska studentgrupperna. Hon är kvinna, läser maskinteknik vid LTH och är 23 år gammal.

Men för att få veta vem och hur en typisk lundastudent är måste man börja från början. Fannys resa till maskinteknikprogrammet på LTH startade tidigt.

– Jag ville bli uppfinnare när jag var liten. Jag höll alltid på med att komma på smarta lösningar på vardagsproblem, det tyckte jag var kul. Senare gick jag på tekniskt gymnasium i Göteborg, så därför har ingenjör har alltid varit ett ganska självklart yrke, berättar hon.

Det är sällan som Fanny gör uppehåll när hon berättar om studietiden. Hon lutar sig ofta framåt och berättar ivrigt om sina engagemang. Ett drag som skulle kunna tyda på att vi har hittat en typisk student.

Så sent som förra året startade Fanny tillsammans med en kompis Lund Sustainable Engineers. Det är en förening som arbetar med hållbar utveckling och som försöker engagera teknologer i miljöfrågan. Redan på första mötet var uppslutningen över all förväntan. Tanken bakom föreningen är enkel:

– Man får vara med hur mycket man vill och hur lite man vill. Grundtanken är att de som är med också är de som bestämmer. Jag tycker om en platt organisation utan hierarkier. Här på LTH är det mycket post-hets bara för att det ska stå på ens CV, säger Fanny Norlin.

I ett försök att få en klarare bild av hur stort det ideella engagemanget i Lund är gjorde Lundagård en undersökning som visade att en typisk lundastudent i genomsnitt lägger 48 minuter i veckan på föreningsengagemang. Men att de 48 minuterna överstigs med råge för Fanny Norlin är uppenbart.

Nationsutelivet är inget som Fanny höjer till skyarna och hon pratar om att det kan finnas en viss bild av en typisk lundastudent:

– Hade man fått bort mallen på något sätt så tror jag att det hade lett till att man på nationer hade känt att alla får vara sig själva. För det ger väldigt konstiga signaler när man kommer in på ett dansgolv och ser att alla ser likadana ut. Speciellt när någon kommer som känner att ”så ser inte jag ut”.

Under sina tre år i Lund har hon hunnit med att vara phös (chef för faddrar) för maskinteknik, ett uppdrag som var förenat med en vilja att förändra. Tillsammans med de andra i phöset ville hon råda bot på den stämpel som maskinteknik hade fått: att studenterna skulle vara dräggiga och dryga.

– Det kommer många jättedrivna människor till Lund som inte bara kommer för att festa. När jag började på LTH var jag inte helt nöjd med nollningen. Det är gamla traditioner och det är som om folk inte reflekterade över dess syfte.

Därför ändrade de upplägget för att göra nollningen mer inkluderande. De införde intervjuer med faddrarna där det främsta syftet var de skulle inse att man måste ta uppdraget seriöst. Det blev en  stor ökning i engagemanget hos faddrar det året och Fanny Norlin tycker att effekten fortfarande syns.

– Nu när man går till matsalen ser man att där sitter ju den och den. Innan hade de inte pratat med varandra, men nu är de bästa polare.

Det centrala i Fannys engagemang är att hon vill känna att hon bidrar med något. Att maskintekniks slogan under hennes tid som phös var ”Alla ska med”, verkar sammanfatta hennes grundtanke.

Men att Fanny Norlin skulle vara en typisk lundastudent är något hon inte riktigt går med på.

Finns det någon som lever upp till typmallen?

– Det finns nog en bild av en typisk lundastudent, men det är väldigt få som faller in i den mallen. Det är nog många som tror den är vanlig och eftersträvar den, men om mallen inte hade funnits hade de nog inte eftersträvat det.

Kanske har Fanny Norlin rätt i att det är svårt att hitta en student som uppfyller alla krav när statistiken ska vägas samman. Den gemensamma faktorn, föreslår hon, är att man tycker att det är kul med studentlivet. Sen kan det ske på olika sätt, genom att man väljer att gå ut och dansa eller att man träffar nytt folk genom att engagera sig i olika aktiviteter.

Det går att kartlägga vissa saker i siffror och procent. Så som att Lunds universitet har 52 procent kvinnliga studenter och att 23 procent av studenterna går på LTH. Siffrorna kan fortsätta i oändlighet, men de kan också kombineras och rangordnas i olika ordning. Om man tänker om och väljer att se till vilken utbildning som har flest studenter överlag skulle det bli läkarprogrammet och där går det mest män.

Sakta börjar det gå upp för en att Fanny, den som statistiskt sett symboliserar den typiska lundastudenten, inte alls är särskilt typisk. För vad är typiskt och vad är statistik? Svaret är att den typiska lundastudenten inte existerar om flera parametrar ska vägas in. Den typiska lundastudenten är den som är unik.