Att vara arbetslös är i linje med tidsandan, men det är det också att vara utbränd. Hur går det ihop? Vi verkar vara oförmögna att prata om att minska arbetstiden, skriver Philip Stålhandske.
I Anna Karenina försöker en godsägare förtvivlat få sina trälar att använda effektivare verktyg, så att det kan göra samma sak snabbare och vara lediga sen. Trälarna vägrar. Jag skrattade åt de dumma bönderna när jag läste det, men frågan är om vi är så mycket klokare nu.
Vi är många studenter som oroar oss över hur vi ska få ett jobb. Det är inte så märkligt. För närvarande har vi enligt SCB 7,1 procent arbetslöshet i Sverige. Den logiska slutsatsen av det här är att om det saknas arbeten är det för att det saknas arbete att utföra. Men samtidigt uppger 23 procent av kvinnorna och 17 procent av männen i Sverige att de har besvär på grund av stress. Hur går det här ihop? Hur kan det saknas arbete i Sverige när människor arbetar så mycket att de blir sjuka?
Jag skulle vilja (och jag trodde aldrig jag skulle säga det här) citera Göran Persson:
”Jag hade en pappa som jobbade 48 timmar och kunde gå ner till 40 och få lediga lördagar. Man kunde jobba allt mer smart och effektivt, men någonstans på vägen händer detta att man säger att nu kan vi inte fortsätta med kortare arbetstid längre eftersom det är ekonomiskt vansinnigt. Okej, men varför är det en ekonomisk naturlag, vad hände som gjorde att det blev den nya sanningen?” (Göteborgsposten 10/11-12)
Alternativet är att skapa fler jobb, eller med andra ord: att se till att det finns saker att göra bara så att folk har något att göra. Kanske inte en så dum idé. När min mamma besökte Sovjetunionen under 80-talet stod det människor och jobbade med att starta och stoppa rulltrappan, bara så att de skulle ha något att göra. Inför vi det här också är en stor del av arbetslösheten löst.
Men det handlar inte bara om att människor inte ska jobba ihjäl sig Det handlar också om själva förutsättningen för nöje, om möjligheten att ha ett liv där man kan välja vad man vill göra, oavsett om det är att läsa tjocka böcker (ja!), jonglera eller kolla på fotboll. I dag verkar man inställd på att det viktigaste är att ha ett jobb. Frågan är om det ens stämmer.
I undersökningar som gjorts där människor fått välja mellan ökad lön eller minskad arbetstid väljer en majoritet den minskade arbetstiden. Vi studenter är trots allt en stor del av de människor som ska göra det valet i framtiden. Vi har alla ett intresse av att ha ett arbete, vi har alla ett intresse av att kunna vara lediga. Varför diskuterar vi då inte arbetsreducering som en gemensam fråga? Förutom att sätta affischer på elskåp, vilka initiativ finns det i Lunds studentvärld för att vi ska ha drägliga arbetsdagar när vi lämnar universitetet. Eller alls ha ett jobb för den delen.
Mina tips
Jag ska sluta låtsas att jag har fritid och kan gå på klubb. På fredag ska jag stanna hemma, skriva kandidatuppsats och kanske ta och lyssna på det här utmärka radioprogrammet om arbete innan jag svimmar.
På lördag, Michael Hanekes Amour? Höjd till skyarna både här och där och sista chansen att se den på Kino närmar sig. Dags att göra slag i saken.
Söndag är som vanligt bokdagen. Jag skriver just nu en uppsats om David Foster Wallace novellsamling Oblivion och börjar därför bli ganska trött på den. Men ni andra: läs den! Wallace liknar ingen annan.
Fakta
[checklist]
22 åriga stockholmaren Philip Stålhandske försöker skriva på sin kandidatuppsats i litteraturvetenskap samtidigt som han pluggar pretentiös fransk filosofi. Han är även redaktör för nättidskriften Rymden och publicerar var fjärde fredag en nöjeskrönika påLundagard.se
[/checklist]
