Sedan kårobligatoriets avskaffande 2010 har lärosätena betalat ut ekonomiskt stöd till kårerna. Enligt Erik Arroy, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer, är nu kårverksamheten hotad när stödet nu ska omförhandlas. Han anser att staten bör stå för finansieringen.
Hur fungerar omställningsstödet just nu?
– Det är inte en fråga om ett direkt omställningsstöd utan det handlar om att lärosätena valde att ge kårerna lite extra pengar eftersom att man insåg att kårerna skulle behöva förändra sig en hel del med anledning av obligatoriets avskaffande. Och där finns det flera som redan har signalerat ganska tydligt att i framtiden kommer stödet man får från lärosätena inte vara lika högt, med hänvisning till att en omställning redan förväntas vara gjord hos kåren.
– De pengar som man presenterade kårerna med, i och med kårobligatoriets avskafffande, kommer man inte matcha den här gången. Det var för att man räknade med att kårerna skulle behöva ställa om sig väldigt mycket och att det skulle kosta mer resurser. Nu räknar man med att kårerna ska ha ställt om och därmed kommer man inte stötta dem lika mycket ekonomiskt.
Är kårerna redo för det?
– Nej, till och börja med så är resurserna i dag otillräckliga. Sen är det självklart en fråga om det statliga stöd man får, där regeringen valde att skjuta till en knapp tredjedel av det ens egen utredning sa var nödvändigt. I stället för de 310 kronor, tror jag att det var, så har man bara gått in med 105 kronor per registrerad student. Den mellanskillnad som finns där har lärosätena i mångt och mycket valt att skjuta till på egen hand, men mycket tyder nu på att många kårer inte kommer få den summan den här gången, och den summan är dessutom redan i underkant.
Vilka konsekvenser kommer det att få?
– Det är en ekonomisk otrygghet och det är det ekonomiska oberoendet som man måste säkerställa. Olika former av extern finansiering blir allt viktigare för kårerna och det innebär ju också att oberoendet minskar. Med fler aktörer som är med och finansierar blir det fler intressenter i vad man gör. Så man inte bara är ekonomiskt ansträngd utan man får dessutom förväntningar på vilken verksamhet som ska bedrivas av de som är med och betalar för den. Detta innebär ju att kärnverksamheten ibland äventyras och riskerar att marginaliseras.
Kärnverksamheten är alltså?
– Med det menar jag studentinflytande och studiebevakning, att man helt enkelt i allt högre grad får ägna sig åt annat. Saker som leder till högre grad av medlemsrekrytering eller samarbete med andra parter som går in och stöttar kåren ekonomiskt.
Finns det någon lösning på det här problemet, som du ser det?
– Vi vill ju helst se att regeringen ska göra det som deras egen utredning sa var nödvändigt, nämligen att gå in och öka det statliga stödet, för där finns inte den typen av oberoendeproblematik som när man finansieras av lärosätet eller andra aktörer. En finansiering från staten är den enda helt ekonomiskt hållbara lösningen för studentkårerna. Men för att undvika för stora olikheter skulle vi också vilja se att lärosätena kom överens om gemensamma riktlinjer för finansiering av studentkårerna, för att det inte ska hänga på hur bra företrädarna för studentkårerna är på att förhandla.
Finns det något hopp eller några förutsättningar för att utvecklingen ska gå åt rätt håll och att kårerna ska bli mer fristående?
– Jo, men det tror jag. Enligt den rapport vi skrev i våras är det tydligt att även lärosätena upplever problem med kårernas beroendeställning. Jag är absolut hoppfull om att man kan förbättra situationen genom en diskussion mellan oss och lärosätena men också att man från utbildningsdepartementets sida utreder hur situationen med studentinflytande ser ut. Det menar vi är absolut nödvändigt, jag får ofta frågan om hur det ser ut med kåren och deras verksamhet sen avskaffandet, men det är omöjligt att veta innan en gedigen kartläggning har gjorts i högre utsräckning än vad vi hade resurser att göra på egen hand.
Kommer det att hända?
– Jag utgår från att den konstruktiva ambitionen finns från departementets sida och jag vet att vi har en väldigt god dialog med lärosätena och jag tycker att vi har en god uppfattning om vilka problem som finns och vilka farhågor vi har.
Nu omförhandlas alltså kårernas stöd från lärosätena. Vad kommer hända?
– Det är någonting som är väldigt avgörande för alla kårernas verksamhet för hela året. Alla gör de här omförhandlingarna nu och vi vet ännu inte hur det går. Men vi ska samla in de här erfarenheterna för att bättre kunna svara på de frågor som kommer och för att bättre kunna hantera de problem som uppstår.
