Det går bra för Sverige, men hur går det egentligen för dess invånare? Henrik Jonsson har tröttnat på en politik där skuldberget ignoreras.
Det går bra för Sverige nu. Det brukar ju Anders Borg säga. Och det kan han säga eftersom det råder balans i statsbudgeten. Statsskulden ligger på för modern tid rekordlåga nivåer, och fortsätter nedåt. Visst är det en trevlig trend. Problemet är att detta sker delvis på bekostnad av privatpersoners ekonomi.
Skuldsättningen för staten må ha gått nedåt, men för hushållen går den i rakt motsatt riktning1. I kategorin hushåll faller förstås även studenter in. Det är därför ingen vågad gissning att skuldsättningen ökar även för de som studerar.
Vad gör man då för att försöka släcka elden? Jo, man häller på mer bensin förstås. Saco Studentråd har under hösten lobbat stenhårt för att förlänga studielånsperioden för att gälla även en period efter avslutade studier2. Att sedan Studentkårssamarbetet Lus stiftelse Kreditkassan lägger i en extra växel för att öka utlåningen (ja, jag vet, ni följer bara ert uppdrag)3 bidrar ytterligare till uppfattningen om att bristande ekonomiska resurser kan täckas över med nya lån. Vidare är det vittnat och känt att aktörer med ockerräntor, till exempel genom SMS-lån, har en stor marknad bland studenter.
Det pratas ofta om studenters dåliga ekonomi. Hur studiemedlen inte räcker till mer än det nödvändigaste och att utbetalningsnivåerna ligger under definierat existensminimum. Men det talas mycket sällan om skuldsättningen.
Vad bör då göras? Bör vi förbjuda utlåning till alla som är kursregistrerade på universitet eller högskolor? Nej, det är ingen lösning. Istället bör vår vän i hästsvans som jag nämnde i första stycket implementera det ansvar han så ofta talar om och vara mer generös med lönedelen (ja, vi bör kalla den så, eftersom den ges som betalning för utfört arbete) i studiemedlet. Som finanspolitiker bör inte huvudansvaret vara att hålla god ekonomisk balans i stadsbudgeten, utan att underlätta för medborgarna att göra bästa möjliga av sin. En skuldfri stat är med en skuldsatt befolkning intet värt.
För övrigt: Denna åtgärd räcker förstås inte för att få bukt med skuldsättningen helt och hållet. Då krävs bland annat att stat, EU och diverse andra offentliga aktörer slutar garantera bankerna fortlevnad när de satt sig i prekära situationer. Men det är en längre historia.
Fakta
[checklist]
Bioteknikern Henrik Jonsson är din kamrat till vänster som från Lundagårds krönikeplats kommer att agitera mot högern när han lämnar kemicentrum. Han är tidigare vice på teknologkåren och kårsamarbetet Lus.Henrik Jonsson är en av de utbildningspolitiska krönikörerna på lundagard.se som publiceras på Onsdagarna. Följ honom på twitter: @Bhenrikjonsson
[/checklist]
