Var är demonstrationstågen och barrikaderna som blockerar gatorna i protest? Jonatan Macznik saknar en rörelse som inser vilken kraft som studenterna besitter. Men frågan är om ens studentprotesterna behövs?
Kanske är jag en naiv och dramatiserande person. Kanske har jag haft skeva föreställningar och kanske har tiden förändrats. Visst visste och lockades jag av Lund som studentstad med spex och fest. Men någonstans, långt bak i huvudet, fanns också en förhoppning om att den där studentkampen, den fanns också i Lund, i studentlivet och på universitetet.
Historiskt har enade studenter påverkat och förändrat samhället. Och det i såväl positivt som negativ riktning. 1968 ledde stora studentprotester, som hade sin början i Frankrike, till en helt förändrad samhällskultur och samhällsdebatt. Den breda 68’rörelsen förde visserligen med sig en ökad socialisering av samhället, men bidrog främst till en generations politiska uppvaknande och en för alltid förändrad västvärld.
I slutet av 30-talet, var det svenska studenter som med alla medel försökte sätta stopp för att Sverige skulle vara en fristad undan förföljelse. På Bollhusmötet i Uppsala gick debatten hög om varför man inte skulle ge skydd åt ynka tio judiska läkare. De nationalsocialistiska vindarna blåste starkt i studentvärlden i så väl Lund som Uppsala, och såväl rasbiologi och nationalsocialism spreds ut i övriga samhället.
Flertalet är de händelser, där studenter under olika tider och på olika platser har förändrat det samhälle de har levt i.
Men vilken påverkan har studenter idag? Kanske är det så att tiden har förändrats. Att den plattform som studentlivet utgjorde förr – inte längre behövs? eller kanske så är det så att det inte längre finns behov av studentrevolter?
Eller är studenterna idag mer diversifierade och splittrade i åsikter – att en större enighet skulle vara omöjlig?
Idag återfinns främst aktivismen på Smålands Nation. För den som är socialist måste det vara en guldgruva i möjligheter. Men från oss andra – den stora tysta majoriteten – hörs ganska lite.
Jag ska vara ärlig, jag ber inte om någon stor revolution. Men visst finns det frågor som har potential att väcka kampen? Den ökande rasismen och den omänskliga flyktingpolitiken är bara två exempel som skulle kunna och har potential att ena Lunds studenter.
Har vi inte ett ansvar att ta den historiskt bevisade påverkansmöjlighet vi faktiskt har? För visst finns det plats för en och annan barrikad i Lundagård?
