Var är studentkampen?

Var är studentkampen?

Var är demonstrationstågen och barrikaderna som blockerar gatorna i protest? Jonatan Macznik saknar en rörelse som inser vilken kraft som studenterna besitter. Men frågan är om ens studentprotesterna behövs?

Kanske är jag en naiv och dramatiserande person. Kanske har jag haft skeva föreställningar och kanske har tiden förändrats. Visst visste och lockades jag av Lund som studentstad med spex och fest. Men någonstans, långt bak i huvudet, fanns också en förhoppning om att den där studentkampen, den fanns också i Lund, i studentlivet och på universitetet.

Historiskt har enade studenter påverkat och förändrat samhället. Och det i såväl positivt som negativ riktning. 1968 ledde stora studentprotester, som hade sin början i Frankrike, till en helt förändrad samhällskultur och samhällsdebatt. Den breda 68’rörelsen förde visserligen med sig en ökad socialisering av samhället, men bidrog främst till en generations politiska uppvaknande och en för alltid förändrad västvärld.

I slutet av 30-talet, var det svenska studenter som med alla medel försökte sätta stopp för att Sverige skulle vara en fristad undan förföljelse. På Bollhusmötet i Uppsala gick debatten hög om varför man inte skulle ge skydd åt ynka tio judiska läkare. De nationalsocialistiska vindarna blåste starkt i studentvärlden i så väl Lund som Uppsala, och såväl rasbiologi och nationalsocialism spreds ut i övriga samhället.

Flertalet är de händelser, där studenter under olika tider och på olika platser har förändrat det samhälle de har levt i. 

Men vilken påverkan har studenter idag? Kanske är det så att tiden har förändrats. Att den plattform som studentlivet utgjorde förr – inte längre behövs? eller kanske så är det så att det inte längre finns behov av studentrevolter?

Eller är studenterna idag mer diversifierade och splittrade i åsikter – att en större enighet skulle vara omöjlig?

Idag återfinns främst aktivismen på Smålands Nation. För den som är socialist måste det vara en guldgruva i möjligheter. Men från oss andra – den stora tysta majoriteten – hörs ganska lite.

Jag ska vara ärlig, jag ber inte om någon stor revolution. Men visst finns det frågor som har potential att väcka kampen? Den ökande rasismen och den omänskliga flyktingpolitiken är bara två exempel som skulle kunna och har potential att ena Lunds studenter.

Har vi inte ett ansvar att ta den historiskt bevisade påverkansmöjlighet vi faktiskt har? För visst finns det plats för en och annan barrikad i Lundagård?

Facebook Comments

2 Comments

  1. Jag instämmer med dig i att det hade varit trevligt med ”mer revolution”. Det är en bedövande likgiltighet inför saker och ting som präglar studentlivet dessa dagar, och inte bara i Lund utan även i exempelvis Uppsala och Linköping. Så länge vi har vårt ”bröd och skådespel” är allt ve och väl. Dock känner jag hur en sen motreaktion på 68ornas gärningar bubblar under den välpolerade ytan.

    Det är som du säger svårare att enas kring något nu. Alla studenter är inte lådvinsvänster längre och medan du tydligen vill kämpa mot ”ökande rasism” (inkluderar du den mot svenskar där?) och ”omänsklig flyktingpolitik” (vilket förövrigt låter som värderingar man finner på Smålands nation) vill jag försvara svenskarna som fått sitt en gång trygga land i mångt och mycket förstört av stora doser radikalfeminism, socialism, mångkultur och extrem naivitet.

    Vi vars förfäder har varit fruktade vikingar och karoliner är idag nästan socialt kastrerade. Vi är rädda för konflikter, vi är rädda för att säga ifrån när andra skamlöst utnyttjar vår generositet. Men inte länge till. Det ser jag tecken på. Således kanske du får din önskan, men i ett lite annorlunda paket än förväntat.

  2. hej! jag håller med. mina erfarenheter av attityden till allt som andas ”politiskt” är att det i Studentlund-sammanhang är finns en rädsla för och skepsis inför sådant som utmanar det ”neutrala” studentlivet, som förstås inte är neutralt. i ett mikro-lokalt perspektiv tycker jag att det är viktigt att det finns politiska (förstått i vid mening) plattformar både inom det officiella studentlivet och utanför/i anslutning till det. både partipolitiska grupper men också möjligheter att engagera sig utomparlamentariskt och i sociala frågor.

    i ett större sammanhang tycker jag att det är frustrerande att studenter inte utnyttjar sin position mer. nu är jag ingen expert men mitt intryck är att det mest är frågor om studenters egna villkor som lyfts i någon form av nationell debatt, t.ex. csn eller bostadsfrågor. vilket förstås är viktigt, men det skulle kunna vara så mycket mer! universiteten är helt speciella institutioner i samhället och studenter har en helt speciell position i relation till dessa. jag vet inte exakt hur det skulle se ut – och givetvis skulle inte alla studenter kunna enas kring en sak – , men det är på något sätt märkligt att det är så tyst och att studentpositionen är så avpolitiserad. jag tror att det hänger ihop med att universitetsutbildning av de flesta ses som ett väldigt individuellt företag – man går en utbildning för sin egen skull och studentpositionen handlar om att klara tentor och vid sidan av det ha skoj/skaffa fler meriter.

    det vore intressant att utforska vad ”studentpositionen” innebär och skulle kunna samhälleligt idag, det skiljer sig förstås från 60-talet. det vore också intressant att utforska hur de individuella studenterna skulle kunna förstå sig själva som ett kollektiv, som utifrån sin position och relation till ”kunskapsmaskinen” universitetet skulle kunna ha en röst i samhället som inte enbart talar om villkoren för de egna studierna.

    ursäkta flummigheten!

Comments are closed.

You may also like

Det stora badtestet

För den som är fast i Lund över