Läser med glädje att Hedvig är på väg till Italien, vilket är väldigt kul! Jag önskar henne lycka till med resan och hoppas att vårt blogg-battlande kan bli desto mer intensivare när hon väl kommit på plats.
Precis som Hedvig döptes jag inte till det mest gångbara namnet internationellt. Carl-Johan är långt och svåruttalat för många utanför Norden, så därför presenterar jag mig alltid som ”Carl”. Detta ledde till att jag fick ett macaoesiskt namn – Coral! Jag vet inte om jag ska känna mig glad eller förnärmad, men cappuccinon var god så jag får väl gilla läget.
Jag och Thomas gjorde nämligen en utflykt till Macao SAR under söndagen. Det tog ungefär en timme med turbojetfärja från Hongkong och det hela kändes som att åka katamaran till Köpenhamn innan Broen byggdes.
Macao är en före detta portugisiska koloni som numera också är en särskilt administrativ region i Folkrepubliken Kina. Till skillnad från Hongkongs 7,1 miljoner invånare har Macao en stadig population på runt 700 000 pers där drygt 98% är kineser och 2% portugiser. Trots detta är portugisiska ett av de officiella språken så (nästan) alla skyltar står på mandarin, portugisiska och engelska (sistnämnda främst för turisternas skull).
Väl i Macao tog vi en buss till Senate Square och konstaterade att torget lika gärna skulle kunna ligga vid Medelhavet. All arkitektur var typiskt västerländskt och de större märkeskedjorna låg vid torget. Vi tog en eggtart (portugisiskt wienerbröd) samt en kaffe på Starbucks och skulle sedan kränga en hamburgare på McDonalds (vi hade bråttom till vår sightseeing och ville bara ta något snabbt). Jag fick lära mig den hårda vägen att McDouble inte innebar en hamburgare med två köttbiffar i, utan att den snarare bestod av en cheeseburgare utan köttbiff alls. Missledande kan man kanske tycka, men jag och Thomas började dra paralleller till en känd scen i Pulp fiction, så det gjorde inget.
Vi besökte Macao Museum som låg på Monte Fort och fick lära oss mer om västerländs kolonialism, handel och krig. St Paul-katedralen (eller katedral och katedral, det enda som återstår är en vägg av en före detta katedral. Men när man får reda på att den byggdes på 1500-talet och fortfarande står kvar så är det ganska häftigt). Därefter åkte vi till A-Ma-templet, som var en riktig besvikelse. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men med tanke på att templet var från 1488 så trodde jag att det skulle vara mer än rökelser och röda papperslampor på ett berg. Som plåster på såren besökte vi de Moriska barackerna och försökte hitta ett ölcafé i kvarteren i närheten, men då det var söndag var det mesta stängt.
Istället tog vi en buss till Taipa, grannön som också är en del av Macao SAR. Där åt vi friterad fisk och jordnötsgryta med ris för nästan inga pengar alls. Macao är mer slitet än Hongkong och desto billigare. Mat och dryck i Macao kostar ungefär lika mycket som på en nation, vilket gör att man vill beställa in fler rätter än man orkar äta.
Efter Taipa-vistelsen åkte vi till Grand Lisboa, ett av Macaos största kasinon. Sedan återföreningen med Kina har Macao försökt att profilera sig som Asiens Las Vegas, och det var mycket verksamhet vid pokerborden denna söndag. Vi testade roulette och förlorade allt vi satsat, innan vi testade en enarmad bandit som lät fru Fortuna vara med oss.
Helt enkelt en bra dag i Macao, som får 3 av 5 Gyllene Måsar.
Over and out!
