Nu har terminen startat och jag har haft mina första föreläsningar. Jag känner mig fortfarande väldigt förvirrad när jag vandrar runt bland alla höghusen som utgör Campus. ”When you reach the bottom of one building you are on the top of another” som en tysk utbytesstudent uttryckte det. Men jag har börjat hitta genvägarna nu, men det krävs planering för att komma med rätt hissar och hinna i tid till föreläsningarna.
De första föreläsningarna har varit ganska lugna och fokuserat främst på kursplan och kommande läxor och prov. Vi ska även ha obligatoriska seminarier utöver föreläsningarna, och anmälan till dessa seminarier kommer ut direkt efter att föreläsningen slutat. Detta har resulterat i större belastning av kurshemsidans servrar och sega anmälningar, vilket fått många kursare att svära högt över att tvingas ta en seminarietid 9 a.m. en måndagsmorgon.
HKU tillämpar ett kursvalssystem där terminen inleds med Add&Drop-period. Det innebär att jag kan gå på alla föreläsningar jag vill de första två veckorna och sedan välja vilka fyra, fem eller sex av de kurserna jag vill fortsätta läsa. För mig, som gärna planerar ett halvår i förväg och fyller varje rad i kalendern, blir detta ganska frustrerande. Jag har fått välja bort flera kurser för att de krockat med varandra och det är mycket pusslande för att få allt att gå ihop. Men i slutet av nästa vecka borde mitt schema bli hugget i sten och jag hoppas att jag har flyt med seminarietiderna.
Å andra sidan ska jag verkligen inte klaga. Min roomie Thomas är inte här på utbytestermin, utan som ”visiting student”. Han har inte fått sitt studentvisum ännu och därmed inte fått access till HKU-portalen, som vi använder för att registrera oss på kurser. Det tråkiga är att administratörerna på HKU inte vill hjälpa honom ett dyft, trots att han betalat tiotusentals kronor för att läsa vid just det här universitetet. Så i nuläget vet han inte vilka kurser han får, kan eller ska läsa, eller ifall han kommer få ett studentvisum och stanna i HKSAR. Så mina kursval är ju ett ganska litet problem i jämförelse.
Fick för övrigt höra ett kul citat idag på en av föreläsningarna av en skotte med härlig accent som pluggade i Manchester vanligtvis. När jag berättade att jag var från Sverige utbrast han:
”Oh, from Scandinavia, right? So you are one of the beautiful people?
följt av…
”There are so fucking many scandies here”.
Kanske inte en komplimang direkt, men så många skandinaver är vi inte. Däremot sticker de flesta nordeuropéer ut i den stora massan med en klädstil som påminner om smart casual, längden och den ljusa hyn. Kan kanske vara därför.
Idag hade jag även min första lektion i mandarin för nybörjare. Den inleddes med att läraren talade om hur mycket hon hatade engelska. Sedan fick vi göra ett diagnostiskt test för att visa hur lite vi egentligen kunde. Jag och mina två finska kursare såg ut som frågetecken och lämnade in tre blanka test till läraren och fick därmed tillåtelse att sitta kvar i salen. Sedan fick vi uttala olika ljud som används som ”initials” eller ”finals” i mandarin. Jag och Christine, en annan svenska, konstaterade snabbt att det lät som danska när vi rapade efter. Till exempel låter m-ljudet precis som när man uttalar det danska ordet mor. Kan nog bli en festlig kurs!
Imorgon blir det två föreläsningar – den ena handlar om protester och revolutioner i det moderna Kina och den andra handlar om Kinas och den nya världsordningen. På kvällen ska vi åka till Happy Valley och spela på hästkapplöpning. Det ska tydligen vara helt galet och en riktig folkfest med drygt 35 000 åskådare. Kul!
