”Vilken dag”. ”Herregud”. ”Sjukt”. Jag bläddrar igenom min dagbok och inser att mina senaste fjorton dagar alla börjar i samma anda. I en förundran över vad dagen har bjudit på.
Idag klockan tio hade jag inplanerat en intervju med ordförande av Goa State Commission for Women. Trodde jag. Efter att ha lyckats åka dit med bussen och hitta rätt adress (Indien jobbar inte med varken gatunamn eller nummer i adresserna, snarare ”Near HotelMandovi” eller ”Behind Junta House”) stod jag och Annie utanför vad som skulle vara rätt plats på pappret. Där fanns ingen ordförande. Däremot ett femtiotal journalister och kvinnorättsaktivister som drack chai och åt kakor. Vi hade hamnat på en konferens kring hur media bör rapportera kring sexuellt våld. Det hela arrangerades av den som jag skulle intervjua men hon själv var inte där. Det var helt enkelt bara att slå sig ner och bli en del av konferensen vilket jag egentligen inte hade något alls emot. Ämnet är brinnande aktuellt och deltagarna var engagerade, frustrerade och beslutsamma om att skapa förändring.
Men timmarna gick utan direkt paus och tillslut var vi tvungna att smita. In i en taxi och iväg till nästa intervju (det har visat sig vara en väldigt dum idé att ha mer än en plan per dag). Näst på tur stod en statsvetare och allmän tyckare på ett college några mil utanför Panjim. Efter lunch i skolans matsal blev vi dock eskorterade till ett av alla hundratals klassrum. Jag och Annie skulle där agera expertpanel på några studenters arbete kring en strategisk plan för matdistribution i slummen. Det kändes väldigt ironiskt. Vad vet jag om infrastrukturen i Mumbais slum? Vad vet jag om talla-wallahs? Vi uteblev helt klart med expertis men kompenserade så gott det gick med antagligen irrelevanta frågor och artiga leenden.
Till sist hamnade vi i samma bil som två killar som körde hem oss och visade upp den väg som en av delstatsparlamentets politiker byggt rakt igenom ett naturreservat för att bättre kommat sitt hus. Då blev det plötsligt så enkelt att förstå alla fnysningar som jag ofta får till svar när jag säger att jag är här för att prata med politiker: ”It’s all aboutcorruption, sister”.
Herregud. Vilken dag.
