Torsdagar är en stor biodag, åtminstone i Bologna. Det är extra förmånliga priser för studenter och kvinnor. Det senare högst diskutabelt. Det hade aldrig kunnat finnas sådana rabatter för kvinnor i Sverige, men kvinnan har en särställning på många vis i det italienska samhället. Nog om det. Filmen som visades hette ”Quello che so sull’amore” eller ”Playing for Keeps” för er som känner er mer bevandrade i det engelska språket. Det var en Hollywood-produktion lik de flesta andra i sin genre, men lättsam underhållning och bra språkövning för mig eftersom den var dubbad. Jag har alltid undrat hur det är att vara den italienska Catherine Zeta Jones… Något att skriva på sitt CV!
Jag har även får reda på att på tisdag så börjar min språkkurs i italienska med Liliana Losi. Egentligen tror jag att det är en form av muntligt test som ska göras för att komplettera det skriftliga test jag gjorde för en månad sen. Nåväl, jag hoppas det drar igång med plugget snart för jag kan ju inte gå och lata mig för länge!
Så då är det dags för mig att kontra med udda matupplevelser, det är inte helt lätt eftersom Carl-Johan har ett visst försprång i antal möjliga dagar att äta på som bytis, men här kommer min lista!
Topp fem: udda matupplevelser:
1. Italiensk mat är inte som italiensk mat i Sverige. Som den starka förespråkare jag är för mackor i alla dess former så vet jag att en italiensk fyllning på en macka i Sverige består av minst fyra italienska ingredienser såsom mozzarella, pesto, parmaskinka och soltorkade tomater. Men har du den inställningen när du beställer en panino här lär du bli besviken. Här serveras en panino med ETT pålägg, förslagsvis parmaskinka och därmed basta! Men du får den varm och har du tur skymtar du ett salladsblad som vattnar sig i munnen.
2. Kaffe på stående fot. I Sverige sitter vi gärna i timmar på ett café och hinkar en cappucino som är stor nog att kunna serveras som soppa. I Italien springer man inom en bar och tar en espresso i farten eller får en cappucino som är dimensionerad för en normalstor kopp.
3. ”La grassa”- den feta. Ja, det är ännu ett av de tre smeknamn som Bologna bär. Bologna är matens mecka med Parma som intilliggande stad. Inte konstigt att man kan bli rund och go. Så fråga mig inte om min vikt när jag kommer hem, den kommer vara präglad av La Grassa.
4. Min första dag här uppsökte jag i mitt blodsockerfallande humör Mc Donalds och för detta ber jag om förlåtelse. Förutom att min McChicken var på tok för liten så fick jag en chock över min bordsgrannes matintag. Denna kvinna som var något å de femtio hade för egen räkning beställt ett HappyMeal, en omgång med nuggets, en Big Mac samt tillhörande doser av dipp, pommes frites samt två drickor värdiga en törstande person i en öken. Förunderligt och märkligt!
5. Frukt med blad. Överlag så ser all frukt mer äkta ut här; clementinerna har bladen kvar, tomaterna är inte polerade till tusen utan jordspår finns kvar och signalerar närheten till naturen. Och detta även i Coop-butiker. Befriande och lantligt!
Hoppas att ni fått era smaklökar stillade av våra listor- buon appetito!
