Jag har en fäbless för att gå till samma ställen när jag hittat något som jag gillar. Min första dag i Bologna uppsökte jag ett kafé för att få tillgång till internet och den värld av kommunikation som ges där. Igår, två besök senare förärades jag med ett stammiskort, tionde cappucinon är gratis. Jag blev hedrad över denna gest och kommer definitivt försöka mig på att komma upp i tio besök. Det lär inte bli svårt…
Idag var det dags för det muntliga testet i italienska. Det var jag, en tysk och nio spanjorer som skulle prövas. Jag tror att den sammansättningen är ganska talande för fördelning bland nationaliteterna bland bytisarna. Det lustiga var att jag, som trots allt läst italienska i tre år på gymnasiet (ja, det var ett tag sen), kommer i samma grupp som spanjorerna som läst i kanske tre månader. Känns lite orättvist. Fast de har ju som sagt ett ganska stort försprång när det gäller sambandet språken mellan och man märker att det är ganska mycket span-italienska som pratas. Testet var verkligen ingen prövning i sig. Vi fick presentera oss (såklart) och sen följde lite andra muntliga övningar. På fredag får jag domen i vilken grupp jag har landat i. Trevligt!
Igår införskaffade jag ett italienskt nummer som först efter ett återbesök och lite diskussion kom igång. Nu plingar det för jämnan i luren av en massa information om den underbara värld som jag tydligen har att tillgå numera. Trevligt med lite uppmärksamhet! Nu sitter jag på biblioteket, min internethemvist den senaste veckan, och pysslar med diverse saker. Bland annat försöker jag få ordning på alla dokument och grejer till min distanskurs. Inte det lättaste, men med support så löser allt sig!
Jag tänkte förgylla denna tisdag med en lista om vardagliga ting som trots att det finns i både Sverige och Italien skiljer sig åt.
Fem vardagliga ting som har en annan vardag i Italien
1. Dagsupplägget. Trots att säkert både svenskar och italienare arbetar åtta timmar om dagen så kan dispositionen se så olika ut. När det är en timmes lunchdags i Sverige är det stängning, lunch och siesta i Italien. Sen så börjar det myllra på gatorna igen vid kl 14.30.
2. Trafikljusen. I Sverige är man ju van vid att vid grönt går man, gult bör man stanna och rött då är man stilla. Här är det lite annorlunda: grönt är det bara i några sekunder för att sedan blinka gult en längre stund, men det är fullt possibelt att traska över ändå. Man ska bara veta att efter gult kommer rött…
3. Fåglarnas närhet. De som känner mig vet att jag och fåglar inte är en bra kombination. Jag tar gärna omvägar för att inte tränga in en fågel i ett hörn så att den tvingas flyga upp och krocka med mig. Men, som i så många andra städer i världen, så är duvorna som människor. De går och flanerar längs shoppinggatorna, har inte en tanke på att flytta sig och tycker att det är passande att ackompanjera en när man vandrar gatorna fram. Måttligt road är jag.
4. Hundars kvarlämningar. Hemma är man förargad över att få syn på hundbajs på trottoaren och kan muttra lite för sig själv över dessa oansvariga hundägare. I Italien får man ha för vana att snegla neråt för jämnan om man ska lyckas navigera mellan lortarna.
5. Tidsuppfattningen. Liksom att italienarna förespråkar en skön tupplur på dagen (väldigt trevligt påfund tycker jag) så väljer de gärna att göra saker i sin egen, ganska långsamma takt. Här tar det 20 dagar att leverera ett modem för en förmögenhet, det tar lång till att aktivera ett SIM-kort och en reparation som skulle gjorts för fyra månader sen är fortfarande inte påbörjad. Man tar en dag i taget och låter sig inte jäktas in i framtiden.
