Vad saker och ting kan ändras snabbt. Igår strålade solen i Bologna och vårkänslorna smög sig fram de svaga temperaturerna till trots. Jag blev så till mig att jag gick och införskaffade en vårjacka och sade med bestämdhet att den skulle sättas i bruk idag. Våga vägra vinter, tänkte jag. Men där fick jag så jag teg. När jag slog upp ögonen denna måndagsmorgon så föll snöflingorna med bestämdhet ner mot marken. Och så har det fortsatt resten av dagen, det har inte varit uppehåll en sekund. Denna vintercomeback resulterade till att jag mestadels har varit i hemmet och studerat min svenska kriminologikurs samt tagit ett varv med italienskan också. Jag vet inte vad som står på, men min hjärna känns helt avstängd från språkstudier. Jag får hoppas på snar renässans!
Häromdagen skrev jag så glatt att jag fått mitt schema och lyckats pussla ihop det väldigt bra. Men vem kan tro att ett lagt schema är fastslaget två veckor innan kursstart? Just det, så nu är jag i något av ett dilemma igen då mina kurser helt plötsligt verkar ligga kloss i kloss vilket inte hade varit ett problem om:
1. Universitetet hade tillämpat akademisk kvart.
2. Kurserna hade getts i samma byggnad och inte haft ett distans på 700 meter.
Att förflytta sig till fots en knapp kilometer på noll sekunder låter övermäktigt. Just nu står inköp av en cykel högt på prioriteringslistan, men jag har inte riktigt fått nys om något bra och billigt ställe än så jag får leta vidare.
Men det är inte bara snöfallet och schemaöndringarna som chockerade denna måndag. Påven meddelade att han ämnar lämna sitt ämbete i slutet av månaden då han känner sig för gammal och trött för att fortsätta. Om vi anar ett trendbyte på påvefronten återstår att se, men ingen påve har avgått på eget bevåg sen år 1415 då Gregorius den XII valde att kliva ner från sin upphöjda position.
Så nog är det en märklig dag i Italien idag och när jag gick för att handla för en stund sen så var det en tystnad och eftertänksamhet som låg i luften. Om det beror på vinterns återkomst eller påvens avgång låter jag vara osagt.
