1. Internet – skulle jag ha skrivit fram tills igår eftersom jag nu faktiskt verkar ha det. Men eftersom den här resan går under talesättet ”ropa inte hej när du är över bäcken” så låter jag det stå kvar på toppen. Ett MFS-liv utan internet innebär långa att-göra-listor och konstant stress när man väl hittar en dator. Varje klick måste planeras, varje mejl som ska skrivas måste finnas färdigskrivet på usb.
2. Nummerupplysning – jag har ständigt en lista med namn att kontakta men inget telefonnummer. Lösningen brukar vara att googla eller kanske ringa till någon som kan veta någon som har numret. Ofta tar det sjukt mycket tid. Risken är också mycket stor att man tillslut ändå fått fel nummer och måste börja om på nytt.
3. Busstidtabell – hur långt i förväg jag ska åka någonstans är en ständig fråga. Någon har sagt att bussen går var tjugonde minut, idag väntade jag i nästan en timme. Men eftersom det inte finns någon tidtabell kan den ju aldrig vara sen, så man kan inte riktigt bli sur.
4. Bra täckning – all kommunikation i Indien sker via telefon. Svarsfrekvensen på mejl är ungefär 2/50 vilket gjort att jag nu lagt ner det. Problemet med telefon är bara det att vartannat telefonsamtal bryts och att samtliga brusar. Lägg på det mycket indisk-engelska och ständigt tutande biltrafik. Samtal där man uppfattat hälften får ses som mycket lyckade.
I övrigt: Numera delar jag rum med tusentals kryp och ett antal ödlor. Lyckligtvis är jag inte så petig med sådant men jag föredrar ändå mitt tidigare mänskliga resesällskap. Oh well.
