Den femtonde intervjun kunde idag prickas av och jag har därmed uppfyllt varje metodboks högsta önskan: informationsmättnad.
Idag var det ingen mindre än presidenten för Bharatiya Janata Party, Goas största parti, som jag fick en pratstund med (efter att jag suttit och väntat utanför hans rum i två timmar). Han sa emot ungefär allting som tio intervjupersoner innan honom bekräftat för mig och skyllde partiets oförmåga på att nominera kvinnor på att: ”dom är helt enkelt inte lika bra som män på politik”.
Eftersom jag är otroligt trött på att höra mig själv ställa samma frågor och eftersom transkribering är en aktivitet långt bortom nöjesgränsen så är, presidentens lögner till trots, detta en glädjens dag.
Nu återstår det bara att analysera de 120 sidor intervjumaterial som jag just skrev ut. Som tur är har jag köpt nya färgpennor för att kunna finna glädje även i denna aktivitet.
