Försvarsmaktens reklamkampanj är problematisk. Men debatten om den försvåras av en i grunden fientlig inställning till Försvarsmakten. Det skriver Christoffer Hökmark, LAOS, i sin slutreplik.
Läser man Tobias Sjöqvists svar till min replik får man uppfattningen att jag på något vis skulle vilja kväsa debatten om hur Försvarsmakten marknadsför sin verksamhet. Inget kunde vara mer fel.
Däremot är utgångspunkten för debatten viktig.
Anledningen till att både Annika Skogar och Tobias Sjöqvist drar felaktiga slutsatser är att man har en i grunden fientlig inställning till Försvarsmakten. Trots att Tobias Sjöqvist tidigt annonserar att han inte tänker kommentera ”moralitet eller effektivitet i … försvarsmaktens verksamhet” är det inte svårt att ta miste på tonen i det han skriver. Jag menar att det är svårt att resonera kring hur en marknadsföringskampanj bör utformas när man hellre ser att verksamheten monteras ned. Ser man inte värdet av att Sverige har en god försvarsförmåga och man anser att militär verksamhet i sin natur är av ondo, då inser man heller inte varför det är viktigt att Försvarsmakten har en naturlig plats i vårt samhälle. Tobias Sjöqvists syn på försvaret går därmed inte att isolera och särskilja från hans syn på hur marknadsföringen bedrivs.
Jag håller med Annika Skogar i att den senaste kampanjen ”Vad håller du på med?” inte är lyckad. Den skapar onekligen intresse och diskussion men jag tycker inte det är särskilt genomtänkt att ställa kulturen mot försvaret. Risken är naturligtvis att man stöter bort personer som kanske skulle kunna ha blivit utmärkta soldater och officerare. Jag tror det är fullt möjligt att visa hur viktigt försvaret är utan att jämföra det med andra verksamheter. Militärhistorikern Lars Gyllenhaal lyfter fram det norska försvarets reklamfilm som ett bra exempel på det – jag håller helt och hållet med.
Jag håller även med Tobias Sjöqvist när han skriver att soldatyrket inte är som vilket annat yrke som helst.
Arbetsformerna och uppgifterna skiljer sig avsevärt från de flesta civila arbeten. Men att reducera det till att ”åka till mellanöstern för att döda” tycker jag är ett naivt och barnsligt sätt att uttrycka sig på. Svårigheterna med att inse det mångfacetterade i en soldats uppgifter bygger på okunskap eller, som i Tobias Sjöqvists och Annika Skogars fall, ovilja.
Sveriges Försvarsmakt har under många decennier speglat Sveriges befolkning – det har varit allas vårt intresse – ett allmänintresse. Precis som Tobias Sjöqvist skriver bör Försvarsmakten inte ha ensamrätt att bestämma bilden av försvaret, eller ”kriget” som han konsekvent väljer att benämna det. Lyckligtvis äger inte heller Tobias Sjöqvist någon sådan ensamrätt. Försvarsmakten blir bara så bra, demokratisk och sund som vi väljer att göra den. Och om vi ständigt skjuter den åt sidan och ägnar oss åt förenklingar kommer det inte finnas mycket försvar kvar värt namnet den dagen vi verkligen behöver det.
Christoffer Hökmark, fd ordförande Lunds Akademiska Officerssällskap
