Varför måste ”lättillgängligt” alltid vara samma sak som ”på engelska”? Det är dags att släppa den amerikanska kulturimperialismen och berika sig av den där mångkulturen på allvar, tycker Philip Stålhandske.
En gång, i Buenos Aires, befann jag mig i ett gäng av högljudda och allmänt trevliga porteños. Alla skrattade, inklusive jag. Jag vet inte riktigt varför, men alla verkade tycka att det jag precis hade sagt var väldigt roligt. Inte som att jag hade gjort bort mig, utan som att jag hade varit fyndig. Vad jag sagt som var fyndigt vet jag fortfarande inte.
Kanske var det min medelmåttiga spanska som spelade in, men troligare är att jag helt enkelt inte fattar argentinsk humor. Att fatta ett skämt är att fatta vad som är självklart. För att fatta vad som är självklart måste man gräva ner sig i en kultur, misslyckas ett par gånger med att förstå den och sedan försöka igen. Tills man tror att man fattat, för att sedan inse att man inte riktigt greppat vad som är de roliga. Så börjar man om igen.
Låter det jobbigt? Tänk då på att du ägnat hela ditt liv åt den här typen av forskande. Du har vuxit upp med den amerikanska kulturimperialismen sedan barnsben. Är du inte rätt trött på det vid det här laget? Uttråkad? Jag är det, i alla fall. Det land som producerar flest filmer i världen är Indien, men när såg du senast en film därifrån?
Ofta känns det som att valet står mellan masskultur från USA eller Storbritannien och obskyra grejer från resten av världen. (”Har du sett den ungerska sjutimmarsfilmatiseringen av Satantango?”) Men vad gör 69 000 000 helt vanliga turkar hela dagarna? Hur spenderar 1 000 000 000 kineser sina lördagar framför teven? Vad ligger etta på radiotoppen i Finland? Jag har absolut ingen aning.
Alltså, jag fattar att det inte går att ta in hela världens kultur på en gång. Men lite mer klarar vi väl? Norge kan det uppenbarligen, med tanke på hur mycket svensk kultur de tar in på daglig basis. Norrmän jag träffat har koll på att Timbuktu pratar skånska. Kan du höra var i Norge någon norsk artist kommer från bara genom att lyssna på hur hen pratar? Kan du ens namnge en norsk artist?
Varför spelar P3 inte musik från några andra länder än den eviga USA/UK/Sverige-loopen? Hur svårt skulle det vara att lägga in vad som än ligger etta på radiotoppen i ett antal länder? Bara en låt per land, en gång i veckan – det är allt jag begär. Vad man lyssnar på medan man tänker på annat i Polen, Egypten och Schweiz. Bara så man får höra något nytt, som omväxling.
Helgen:
På fredag släpper Akademiska föreningens litterära utskott Ordkonst nytt nummer av sin tidskrift. De firar med släppfest på Poeten på hörnet i Malmö klockan 18:00.
Lördag tycker jag man kan lägga på att sätta sig på min hemnation Kalmar och äta lunch mellan tolv och två. Då kan man också passa på att riktigt närläsa det senaste numret av Lundagård. Ska vara ett bra reportage där har jag hört.
Söndagen tänker jag lägga på att läsa. Men inte en bok, utan Pentametron, det rimmande poesiprogrammet.
