Kaoset har lagt sig och solen har tittat fram i Bologna. Den gångna helgen kantades av ett snöoväder med italienska mått mätt, med svenska mått mätt liknade det ett vanligt ihållande snöfall. Men vädret ställer till det och lördagsaftonen, som jag skulle spendera med mina bytiskompisar, fick en annan utgång än den tänkta. Efter en en trevlig middag hade vi tänkt att rasta dansbenen på någon klubb, men snövädret hade gjort att klubbarna valde att stänga, eller snarare- det öppnade inte. Förmodligen tänkte det att ingen vågade sig ut när vintern säger hej och det ligger kanske lite i det.
Igår var det den första valdagen och på grund av den häftiga vinter-comebacken så hade det från högre ort beordrats snöskottning hela natten lång, allt för att få soffliggarna att vilja ta sig fram torrskodda till vallokalen. Eftermiddagen bjöd dock på töväder så nu kan man faktiskt inte skylla det låga valdeltagandet, enligt uppgifter 55 %, på vädergudarna. Vi får se hur valutgången blir, resultatet väntas senare idag eller imorgon. Av min lägesanalys, baserad på flanerande på gatorna och ett och annat vaket öra, så tar italienarna valet med ro och det har på det hela taget gått ganska obemärkt förbi. Ett misslyckande kan man tycka när det är mer än Italiens framtid som står på spel de här dagarna.
Igår åt vi bytisar crêpes hemma hos en fransyska. Det var väldigt trevligt och jag passade min citronfobi till trots på att testa fransosernas egen favorit, strösocker och pressad citron som fyllning. Delikat kan jag meddela! Sen kom den eviga frågan: vad är skillnaden mellan crêpes och pannkakor? En av fransyskorna bedyrade å det starkaste att det var milsvida avstånd mellan dessa två maträtter, men vad det är egentligen är som skiljer dem åt kom vi inte fram till. Möjligen är det den franska stoltheten.
Idag var det dags för infomöte för juristbytisar. I den anrika byggnaden möttes vi av en sal med dålig akustik och en härligt brummande elementanordning. Svarta tavlan blandades med en stor Mac-skärm, jag kände mig förvirrad. En snabb genomgång senare släpptes vi ut på grönbete och imorgon börjar undervisningen. Jag känner mig redo efter fem veckors acklimatiseringsprocess. Juridikutbildningen var det första ämnet som det undervisades i vid Bologna universitetet och byggnaden är något av en turistmagnet. Varje gång jag har varit där så är där alltid någon med kameran i högsta hugg. Idag fick jag agera fotograf och föreviga en man på den historiska innergården. Jag passade på att ta ett foto så ni kan känna historiens vingslag. Mina samlade kunskaper i arkeologi och arkitektur kan tyvärr inte svara på om byggnaden är lika gammal som universitetet, alltså från år 1088, men min uppfattning är: byggnaden ser ut att ha några år på nacken.
