Tiden rullar på och CSN-pengarna rullar in. Sex års att disponera studiemedlen hur man vill kan tyckas som en evighet, men Maria Rosén funderar över vikten av att tänka efter före man skickar ansökan till CSN.
Det är fyra och ett halvt år sedan jag för första gången skickade in min ansökan till CSN. Sedan dess har jag botaniserat bland mer eller mindre engagerande spansk litteratur. Undersökt mediebilden som förmedlas om Zlatan Ibrahimovic. Läst reklam och marknadsföring, och lärt mig vad som är skillnaden mellan positivism och hermeneutik. Det har varit roligt, tråkigt, intressant, ångestframkallande, spännande och frustrerande.
Och ordet ”frustrerande” får mig osökt att tänka på pusslandet med CSN-åren. Jag var ganska medveten om att tiden var uppmätt redan när jag skickade den första ansökan till CSN. Sex år är sex år, och när sex år är gångna klämtar ju klockan och galavagnen förvandlas till en pumpa igen.
Den som har lite tid och CSN-veckor över kunde inför höstterminen 2012 ansöka till 7,5-poängskurser om dinosaurier, vulkanutbrott och jordbävningar. Det kan bli en möjlighet för den som är vetgirig eller vill vidga sin utbildningsbredd, att få kunskap som inte är var mans egendom. Den kan också vara en möjlighet att få några tusen kronor på sitt konto, för 48 timmars jobb. En trevlig timlön, även om en del av den givetvis ska betalas tillbaka.
Jag menar naturligtvis inte att alla som är intresserade av att studera om dinosaurier och vulkanutbrott bara skulle vara ute efter en extra CSN-utbetalning. Jag menar inte heller att någon annan än du själv ska ta beslutet om hur du ska disponera dina alldeles egna 240 veckor med CSN.
Däremot vet jag att sex år egentligen inte är lång tid. En idé kanske vore att ge den som har använt upp allt sitt CSN, och ändå längtar efter ännu mer förkovran, möjligheten till en lånedel även efter sex års studier med CSN. Men fram till detta förslag eventuellt blir verklighet, bör hen som funderar på att läsa den där extrakursen enbart av ekonomiska skäl kanske tänka om.
För som trubadur Uggla från Stockholm sa, dagarna passerar på ett litet kick.
