I kategorin: Efterlängtade galor

- in Nöje
@Tor Gasslander

Den årliga galasäsongen lider nu mot sitt slut. Men har vi verkligen fått nog av tacktal till för publiken okända människor? Borde inte TV ha fler sköna killar och svenska folket en chans att bevaka påvevalet över en påse chips? Kulturredaktionen presenterar: Galorna som borde ha funnits redan för länge sen.

 

NINA LIND

Landet Runt-Galan

Varje avsnitt av SVT:s Landet runt är egentligen redan en gala. Tänk er då en livesänd TV-fest där de största originalen från årets program får klä sig fint och tala fritt. Själv ser jag extra mycket fram emot tacktalet av tanten som blev beroende av barnbarnens World of Warcraft och pausunderhållning av hästen som spelar blockflöjt med sin mule.

Vad gör du helst-galan 

Försvarsmaktens Vad håller du på med-kampanj har retat gallfeber på de flesta. Jag hade gärna sett en uppgörelse på röda mattan. I kategorier som ”sällsam söndagssyssla” och ”trivsamt på en tisdag” får en jury en gång för alla avgöra vad som är vettigast att lägga sin tid på. Bland de nominerade finns ”att döda” och ”att baka surdegsbröd”.

Upp-&-ner-galan

Verkligt stora idéer ses alltid som galenskap till en början. Så jag kastar mig ut och föreslår en gala som INTE innehåller något av det här:

1. Rickard Olsson.

2. Annan gubbig röda mattan-reporter som kommenterar de nominerades ögonfärg och röda klänningar i ”kärlekens färg”.

3. Programledare som låtsas bli osams med varandra.

4. Minutlånga sekvenser när programledaren läser upp åtta telefonnummer som tittarna uppmanas att ringa. Det måste finnas ett bättre sätt.

5. Tacktal till för publiken okända människor med fraser som ”Thank you Graham for stickin’ in there all the way”.

 

TOR GASSLANDER

Redan bortglömda böcker-galan

Varje år utges ungefär 1 500 skönlitterära verk på svenska i Sverige. Bara en mycket liten del av dessa läses i någon större utsträckning av svenskarna, och ännu färre nomineras någonsin till något pris. På redan bortglömda böcker-galan får författarna bakom de verk vi aldrig läst om på kultursidorna chansen att raka sig och rollspela kommersiell framgång för en kväll. Johannes Anyuru är inte ens inbjuden att sitta i publiken.

Intensivutbildningsgalan

Alla har inte förmånen att kunna studera på heltid, men många har kunskapsluckor som behöver fyllas.  På intensivutbildningsgalan koras de personer eller grupper som har de mest skriande behoven av vissa kurser. Galans vinnare får naturligtvis en intensivutbildning inom sitt område. Bland de nominerade: Hela SD (empatistudier, filmdistribution i den digitala tidsåldern), kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (Europas kulturhuvudstäder) och Jan Björklund (freds- och konfliktvetenskap).

Påvegalan

Är det inte en hälsorisk att låsa in en massa väldigt gamla gubbar i ett kapell när en ny påve ska utses? Går inte Vatikanen miste om en fantastisk pr-möjlighet och en bra fest? Att ett gäng som alltid är klädda i klänning, har roliga hattar och skåpen fulla med vin och kex inte har en gala måste vara ett misstag. Påven bör börja twittra om #popegala13 redan i dag.

 

 

     IDA ÖLMEDAL

Kulturelitgalan

SVT:s Fråga kultureliten hade varit betydligt lättare att stå ut med om man bara erkänt syftet. Det handlar inte om att citera Baudelaire, utan om att göra det i glittrig klänning. Konceptet i övrigt kan vara det samma. Klädsel på scen: sobert svart med endast en hint av chefslön. Kofta i publiken. Lars Gustafsson håller tal där han med pedagogisk stämma förklarar att han ”kan utföra saker som ingen annan kan göra.”

Snoppfesten

Jag vill att du läser detta noga. En dag kommer det att dyka upp en trailer på Kanal 5. Två sköna killar berättar att de tänker ha en liten gala där de snackar med ett par sköna killar om saker som sköna killar gjort genom historien och kanske delar ut nåt ironiskt pris till nån skön kille. De kommer att nämna Sten Taxi och galan kommer att heta något i stil med ”90’s” eller troligast ”Snoppfesten”. Minns då två saker: 1) Det var här du hörde det först. 2) Cyanid.

00-talistgalan

I år äntrar Generation Z tonåren. Jag föreslår en helkväll där 00-talisterna får oss i publiken att inse det som man kan lära sig på fem minuter på KP-webben, men som vi är för tröga för att fatta: Killar gå komma i prinsessklänning. Gillar man inte slutet i en bok så skriver man om det. Krokodiler är bra underhållning och Justin Bieber var bättre förr.