Sushi för 2 kronor styck. Du läste rätt. TVÅ KRONOR för en bit prima sushi! Med sådana priser kan man inte annat än älska Taiwan.
Helgen som gick spenderade jag i Taipei, huvudstaden på ön, och det var nog den mest kulinariska utflykten hittills under vårterminen.
Mina vänner Liz och Rebecca, som båda har kinesiska släktingar, berättade innan resan att maten på Taiwan skulle vara något utöver det vanliga kinesiska köket. Och mycket riktigt, så här mycket kinesiskt snacks har jag aldrig ätit och min mage kommer väl slå bakut snart. Men det går ju inte att låta bli att smaka när det säljs friterad glass, potatisbakad korv, fiskbollar med sjögräskrydda, friterade stekta ägg, purjolökspannkaka och sockerdricka med inslag av lotus? Favoriten är en risboll med lax och laxrom om smakade helt deliciöst.
Under söndagen begav vi oss till the Lantern Festival i Pingxi. Det kändes som en städad Malmöfestival fast på den taiwanesiska landsbygden. Istället för langos såldes friterad kyckling, istället för öl dracks det bubble milk tea och istället för överförfriskade människor fick man akta sig för nedblåsande rislyktor som inte velat lyfta ovan takåsarna. Att rislykorna brinner upp i folkmassor tog taiwaneserna ganska lätt på, då vi inte såg en enda brandbil på festivalen. Däremot fick vi se ett tiotal rislyktor fatta eld ovanför folks huvuden. Räddningstjänsten hade fått krupp.
Däremot var det väldigt mäktigt att se tusentals rislyktor lyfta mot skyn under dagen. Vi utbytesstudenter ville inte vara sämre och investerade i en rislykta där vi fick skriva lyckönskningar och våra förhoppningar om ett framtida bättre liv. Tydligen var det väldigt konstigt att västerlänningar gjorde något liknande, för plötsligt fick vi ett tjugotal kameror riktade mot oss när vi skickade lyktan mot skyn till allmänt jubel.
Under en cykeltur från skyskrapan Taipei 101 (en gång i tiden världens högsta byggnad) till floden Xindian fick jag en deja vu. Hade det inte varit för den stora populationen av människor med asiatiskt utseende samt skyltarna med kinesiska tecken hade Taipei kunnat vara som vilken europeisk storstad som helst som möter våren. Arkitekturen är snarlik, trafiken fungerar nästan smärtfritt och gatorna är städade till skillnad från Hongkongs. Dessutom låg vårt vandrarhem i ett område som var så mycket hipster att till och med Sydskånska bleknar i jämförelse.
Bäst med Taipei: Sushi för 2 kronor per bit. Förmodligen den mest prisvärda sushin någonsin. Hoppas Sushi Take-Out öppnar en franchise med samma priser i Lund snart.
Sämst med Taipei: Barbrist. Trots att arkitektur och samhälle är lika västerländskt som Europa är utbudet av barer tämligen knapert.
Måttligt kul: Min skjortstorlek var XXXXL. Inte kul.
Bästa köp: I Lundagård nr 1/2013 skrev jag att årets modefluga blir munskyddet. När det lokala apoteket sålde jeansbeklädda och rödvitprickiga munskydd kunde jag inte låta bli. Jag slog till och köpte tre.
Sötaste sötsak: Socker på tomater. Tydligen inga konstigheter, men jag föredrar salt.
Saltaste saltsak: Popkorn med svampsmak. Var gott de första fem tuggorna.
Resans konstaterande: Det behövs två resebudgetar vad gäller mat och dryck. En för skandinaver och en för övriga.
Mesta likhet med Sverige: Tågen i Taiwan fungerar lika dåligt som Skånetrafiken.
Tidsödande kulturkrock: Den taiwanesiska damen som försökte hjälpa oss hitta rätt på kartan när vi kom lite vilse under en cykeltur. Hennes vilja att vara hjälpsam var starkare än hennes lokalsinne, vilket gjorde att vi kom än mer vilse.
