Ja, det är fredag idag! Ännu en veckar har förflutit i Hongkong och det är helt otroligt att det redan är 1 mars. Det innebär att det nästan är halvtid för min utbytestermin, och det är inte klokt vad fort tiden går. En termin är på tok för lite tid med tanke på hur mycket man vill läsa och göra.
Jag gillar verkligen HKU. Relationen till lärarna är väldigt avspänd, vilket jag uppskattar. Häromdagen snackade jag och ena seminarieledaren i tio minuter på seminariet om min resa till Filippinerna och vilken bar i Soho jag gillade bäst. Sen använde han visserligen barbesöket för att exemplifiera hur man vet att man har ett bra grannskap eller inte, för går du till den lokala puben och beställer whiskey on the rocks, så får du alltid lite mer i glaset om du känner bartendern. Typiskt bra grannskap, menade min seminarieledare.
Apropå alkohol förresten, så var jag i Wan Chai i onsdagskväll och svängde mina lurviga. Jag fascineras fortfarande mycket över generositeten och det smått hälsofarliga i att kvinnor får gratis sprit på nattklubben på onsdagskvällar. Vad hade Tillståndsenheten tyckt om det? Och Gudrun Schyman? Förväntas jag som man att alltid ha en tjock plånbok? Eller tror barägarna att kvinnor inte har någon egen inkomst att spendera? Eller dricker män så pass mycket mer att barerna skulle gå i konkurs om spriten vore fri på onsdagar?
Hursomhelst hade jag i alla fall kul på klubben för musiken var bra och sällskapet bättre. Vi hade hört att det fanns en nattöppen Din Sum-restaurang i Kennedy Town, så vid tretiden kastade vi oss in i tre taxis och åkte dit. Och NU har jag äntligen fattat var de hongkongesiska studenterna går ut. Stället var proppfullt med unga hongkongeser som käkade dumplings och konverserade. Vi lät Rebecca, som talar kantonesiska, beställa maten och det blev dumplings med räkor, bönor och – friterade kycklingfötter! Är det månne den nya nattamaten? Tror inte det.
Det börjar bli dags för Midterm-tests och arbetsbelastningen har ökat ganska mycket. Att ha fem olika seminarier i veckan som kräver minst två kapitels läsning vardera är krävande men väldigt effektivt. Jag lär mig mycket, men tyvärr har jag ibland lite problem med engelskan. Min frustration är enorm när jag sitter på seminariet, har massor av kunskaper och åsikter om ämnet, men inte hittar de engelska orden för barnbidrag, enklav och Socialstyrelsen.
Det är synd att engelskan inte är mer integrerad på Lunds universitet. Jag menar, nästan all kurslitteratur är på engelska, men seminarier och föreläsningar hålls på svenska. Det är ju egentligen ganska knäppt, men det finns väl någon rimlig anledning antar jag.
Nu ska jag strax kila iväg till kantinen och försöka hitta friterad kyckling med ris och sötsur sås. Det som förmodligen är den vanligaste rätten bland asiatiska restauranger hemma i Sverige är förmodligen den mest udda här, för än har jag inte hittat någon restaurang som har det till lunch.
