Jag instämmer i Carl-Johans förvirring över vilken dag det är, tiden går rasande snabbt! Och jag som äntligen kommit in i universitetslunken har fullt upp att navigera mellan salarna och kurslitteraturen, men det verkar gå enligt planerna hittills. Mitt learning agreement ska nu skickas in och allvaret kan starta. Jag har även fått uppgiften till nästa veckas muntliga test i italienska och jag bävar en del inför det hela. Det går ut på att under ca 10 minuter redogöra för två tidningsartiklar som behandlar samma ämne, men med olika ståndpunkter. Sen en liten analys på det. Jo, tack det kommer bli 10 långa minuter…
Igår hade jag mitt livs roligaste lunch! Som jag skrev i mitt förra inlägg så skulle jag luncha med de som jag läser italienska med och alla skulle göra någon maträtt typisk för sitt hemland. Jag tog kanske hem skampriset och körde på knäckebröd och pålägg, men det blev uppskattat! De andra läckerheterna var alltifrån en albansk risanrättning, spanska tortillas, tyska ”crêpes” med äpplefyllning, en australiensk marängtårta, amerikanska maraconi and cheese och spansk gazpacho. Ja, ni hör ju, ingen behövde lämna bordet hungrig. Lunchen tilldrog sig på Osteria del Sole som är ett ställe där man medbringar egen mat och köper drycken på plats, ett mycket gemytligt koncept! Mitt under vår trevliga lunch så räcker en äldre man fram en målning till mig. Då har han i all hast gjort en form av porträtt av mig. Fascinationen lät inte vänta på sig och vi blev så till oss att det hann skapas två till konstverk innan lunchen var över! Det är så en lunch ska vara, med trevligt sällskap och spontana inslag, men det känns som att oddsen för en sådan lunch i Sverige är ganska låga.
En kulturkrock som jag hela tiden konfronteras med är tillvägagångssättet när man hälsar på människor. Kindpussarna haglar i södra Europa och det har bara varit att anpassa sig till det här. Dock är jag fortfarande i bryderi om det finns några regler om vilken sida man ska attackera först. Det känns som att det borde finnas regler för det, precis som det finns för hur man skålar. Kanske att man kör andra hållet när man säger hejdå? Om det är någon som sitter inne på denna etikettkunskap så tveka inte att tala om hur det ska gå till! Ett annat dilemma i genren är att det är svårt att veta om man ska hälsa på alla på detta kindpussvis. Jag tänker spontant att de från länder som inte kindpussas kanske vill ha ett annat bemötande? Sen resonerar jag samtidigt som så att man får nog ha vistelselandet som utgångspunkt och använda italienskt vis, för konsekvensens skull. Men frågan är om man ska hälsa på helt nya personer även på detta vis eller om det finns en förstagångs-hälsningsgest? Ni förstår frågorna kan fortsätta i det oändliga! Jag får nog kontakta Magdalena Ribbing i frågan.
Nu ska jag fira helg och det ska jag göra med besök från Rom där min kompis Amanda just nu befinner sig på praktik. Det lär bli en helg full av rundvandring, kaffe, aperitvo, festligheter och andra trevligheter! Som final på fredagen bjuder jag er på en exklusiv visning av porträttet som jag fick. Det är fritt fram att göra konstnärliga analyser över helgen!
