Jag hoppas att ni har haft chansen att drömma er bort i bytisvärlden genom att kolla in Carl-Johans och min bildkavalkad från en dag som bytis. Av bilderna att döma håller vi båda hårt fast vid en ganska svensk frukost, mackor med lite trevliga pålägg och en kopp kaffe eller te. Allt detta berikas genom en avscanning av medievärlden så man hänger med på vad som händer i världen. Men frukostarna utgör inte hela bytislivet, jag har hunnit med min första tenta i Bologna.
När jag tagit mig igenom min muntliga redogörelse för två olika artiklar i italiensk nyhetsmedia så tänkte jag att man måste fira. Jag brukar komma in i något konstigt ”unna-mig-något-efter-tentan”-rus så jag sprang till H&M och kände mig lite hemma och kom ut med en påse, såklart. Sen fortsatte firandet i mataffären där jag köpte diverse godsaker. Det fina är att det som oftast är lite dyrt hemma är billigare här. Som brieost och salami. Det är bara att tacka och ta emot!
Lördagen dedikerades åt studier, åtminstone i tankarna. Jag försökte att plugga till den skriftliga tentan i italienska på måndag, men det är så svårt när tentan går ut på att kunna ord som härrör från fackspråk. Det blir ganska svårt att lära sig termer om pedagogik och energi bara för man tror att det kan komma på tentan. Ämnesområdena tar inte slut. Så istället för att sitta inne och grotta ner mig i Melodifestivalen-cirkusen så tog jag mig iväg på en katalansk middag. Två spanska tjejer lagade spansk och katalansk mat och det var så gott och enkelt. Tortilla och bröd med prosciutto, ost och tomat. Det låter enkelt, men det förtar inte den gastronomiska upplevelsen- tvärtom. Sen festade vi till det genom att gå på en klubb som skulle ha 80-tals tema. Oklart vad man kan tycka om det, men inledningsvis var musiken helt acceptabel och igenkänningsbar. Sen kom dessvärre en italiensk musiker upp på scen som nog hade sina glansdagar på det glada 80-talet och han framförde en lång rad av sina hits. Måttligt uppskattade av oss bytisar, men italienarna verkade helt till sig. Jag vände mig nog främst mot hans kvinnosyn som förmedlas såväl via text som genom scenframträdandet. Nåväl, som tur var kom DJ:arna tillbaka och livade upp med riktigt 80-tals musik. Så dansat fick jag till slut!
Internationella kvinnodagen har ju också passerat och det var sannerligen uppmärksammat här i Bologna.Överallt såldes det buketter eller kvistar av mimosa-blommor. Dessa gula och lite påskiga blommor är tydligen tradition att ge till kvinnor dagen till ära. Många klubbar hade internationella kvinnodagen som tema, vad det i praktiken gick ut på vet jag inte. Så, uppmärksamhet i form av blommor och gåvor fick allt de italienska kvinnorna den 8:e mars, men om det är det som är meningen med internationella kvinnodagen kan ju diskuteras.
Nu ska jag ta en sista kraftansträngning med italienskan och sen får det nog bli en söndagspromenad. Jag avslutar med en ”veckans”-lista.
Veckans…
Eldupplevelse hade jag i torsdags när jag vandrade hemåt genom Bologna. En av soptunnorna, som är ganska skrymmande platsobjekt längs gatorna, rök så att synen framåt blev kraftigt försämrad. En halvminut senare kom brandmännen i rask takt. Nu står där en ny fin plasttunna.
Ovisshet fick jag när min lärare i International Law sade till oss studenter: ”Vi ses på måndag om salen är ledig.”. Hur vi ska få reda på om den är ledig lämnades det ingen uppgift om. Den enda möjligheten är att ta sig dit och vänta helt enkelt.
Otrevliga människa mötte jag i en bokaffär. Jag skulle glatt köpa kurslitteratur men fick ett snäsigt svar att de öppnade om en timme igen. När jag passerade 20 minuter senare var affären öppnare än någonsin. Bud på bojkott.
Godaste glassmak är pistage. Kommentarer är överflödiga.
Kontrast är synen av en barbent och sandalklädd kvinna i samma synfält som en kvinna iförd dunjacka. Jag behöver kanske inte tillägga att sandalkvinnan var turist och dunjackskvinnan var italienska. Till bådas försvar kan jag säga att vädret är högst ambivalent.
Bästa inköp är ett antal tågbiljetter som ska ta mig till Rom nästa helg och Milano om någon månad.
Godaste efterrätt är helt klart en fransyskas bidrag med en tartine (äpplepaj) till den i övrigt katalanska middagen.
Längsta kö tog jag mig igenom under en timme när jag glatt väntade på biljetter till en konsert med klassisk musik. Det var jag och fyrtiotalisterna som hängde på låset. Allt för att fixa en födelsedagspresent till fadern sin!
Kap gjorde jag när jag köpte en pizza för 2,5 euro. En margherita förvisso, men ack så smakrik! Och smällde i mig den gjorde jag också.
Reflektion är att jag har tagit med mig för mycket, eller möjlig fel kläder. Hittills har jag nog använt en femtedel av det medtagna materialet. Jag ska försöka bli mer varierad. Fast jag saknar min koftor och tjockare tröjor något otroligt, har helt enkelt gjort fel prioriteringar. Men det är ju bara ett ytligt materialistisk problem som tur är.
