På tisdag faller ridån på Var gladspexarnas 15-årsjubileum ”DIII musketörerna”. Underhållningen håller hus på AF-borgen. Under helgens helvetessöndagen underhöll de dock sig själva.
Café Athen är igenbommat. Entrén till AF-borgen står tom. För det otränade ögat ser lundastudenternas metropolis ut som ett tomrum. För den som vågar sig in bland de svindlande trapporna väntar däremot symaskiner, skådespelare och atmosfären som får folk att vilja spexa.
Förberedelserna är intensiva. Producenten Erik Jansson är på plats från 05.00 på morgonen fram till 04.00 nästkommande dag. Medarbetare syr, sminkar, genrepar och somnar under dagen. Allt för att se sitt arbete kulminera i en vecka med föreställningar.
Frågar man Var gladspexarna varför det blev spexet över all annan studentaktivitet är svaren enhetliga.
– Det är kul att träffa nytt folk, och gemenskapen som uppstår gör att man vill fortsätta, svarar Freja Davidsson Bremborg, ordförande för spexet.
– Det känns givande att jobba med människor som har liknande intressen trots olika bakgrunder, fortsätter producenten Erik Jansson.
Men det bästa svaret på frågan ligger inte i orden hos någon representant. Det bästa svaret ligger i luften.
I källaren möts besökaren av ”Super Syet”, där kostymskräddande varvas med buskagebygge och en jubileumsmässig fiskedamm, där spexare med barnasinnet i behåll tävlar om bananer, godis och råa potatisar. I hörnet av källarskrädderiet återfinns två madrasser för de som successivt stryker med under spexets mytomspunna Helvetessöndag. Koncentrerade blickar får sällskap av leenden. Tekniker, sångare och styrelse förflyttar sig systematiskt mellan AF-korridorerna. Det är långa arbetstimmar. Men de jobbar inte. De spexar.
På tisdag tar Var gladspexet över konsertsalen på AF-borgen. Föreställningen har sålt slut sedan flera veckor innan premiär.
Borde inte ett sådant framgångskoncept ta steget till stora scenen?
– Den lilla scenen passar oss. Hela vårt arbete genomsyras av gemenskap, det gäller framträdandet också. Man får mycket bättre kontakt med publiken i en mindre lokal, säger Elin Magnusson, vice ordförande, som genast får medhåll från medspexarna Freja Davidsson Bremborg och Ebba Svensson.
Det är svårt att citera en person när tre personer delar samma värderingar lika synkroniserat som genrepet på scen. Men de talar inte i egenskap av en yrkesroll. De spexar.
Så vad ska man då kalla Ebba Svensson, en av de som står på scen. Sångare eller skådespelare?
– Inget av det. Jag sjunger. Men jag är spexare.
Spana in Lundagard.se under onsdagen för en recension av Var gladspexarnas DIII musketörerna och mannen med järnmasken.
