Då jag för tillfället är student, inte längre har något extrajobb och dessutom har svindyr kurslitteratur har jag bestämt mig för att söka fondmedel för att underlätta för mig själv.
Första steget i att söka fondmedel är att titta i ”Stora Fondboken”, andra steget är att lära sig hur man skriver sin ansökan. Det var vid andra steget som jag blev förfärad och rent ut sagt äcklad. Det stod alltså i fondboken ”Fånga läsarens intresse! Du har fem sekunder på dig. Fastnar inte läsaren för ditt brev omedelbart, läggs det åt sidan.” (Stora fondboken 2010, Hellman, 2009).
Jag förstår att dessa tips är till för att hjälpa och det är inte hjälpen jag kritiserar. Det är anledning till varför man behöver dessa tips, jag kritiserar. Har att söka fondmedel även det blivit en marknad där man ska sälja sig själv? Allt är bara sälj, sälj, sälj där köparen får välja och vraka mellan vem han/hon vill hjälpa. Vem säger att den ena är mer berättigad till fondmedel än den andre är, just för att denna är mer skicklig på att skriva? Av personlig erfarenhet vet jag med faktum, att de som är i störst behov av fondmedel kanske inte alltid är bäst på att uttrycka sig i skrift, då detta är tids- och energikrävande, som dessa många gånger inte har. Hur bra blir ens ansökan egentligen om man kanske är inne i sitt livs största kris?
Nej, minsann. Jag tycker inte att hjälp så som fondmedel/donationer ska på något sätt reduceras till marknad där man ska behöva göra sig själv så ”hjälpbar” som möjligt. Givetvis förstår jag att man på något sätt måste kunna sålla igenom alla ansökningar då fondmedlet inte räcker till alla, men ovanstående är ej rätt sätt. Det är nedvärderande och inhumant, enligt mig.
T.
