Efter en fantastiskt fin långhelg i huvudstaden är jag nu tillbaka på Bolognesisk mark.Rom har många fina delar som jag vid mitt förra besök, någon gång under det härliga året 2006 gissar jag, inte riktigt uppskattade. Det som slår mig allra mest är egentligen den stora skillnaden som finns mellan italienska städer, det märktes onekligen att jag åkte några timmar söderut för tempot ökade, trafiken blev mer ostrukturerad och jag fick helt enkelt vara betydligt mer uppmärksam när jag tog några steg ut i gatan.
Helgen spenderades med min vän Amanda och vi botaniserade runt i staden. Det är alltid fint att komma till en främmande stad, men att då känna en person som kan leda en rätt gör det betydligt roligare. Det blir en helt annan upplevelse av en stad om man ”slipper” turistfällorna och kan navigera runt på inhemska ställen. På fredagen var jag kulturell nog att besöka ett museum för modern konst vilket jag tyckte stillade mitt visuella behov för ett tag. Det känns bra att få se verk av de stora mästarna med jämna mellanrum, det håller nerverna i schack. Annars så har vi gått runt i staden och beundrat vackra byggnader. Några ”måsten” hann vi med som Pantheon och Fontana di Trevi.
En av restaurangerna, eller snarare pizzeriorna, vi besökte symboliserar verkligen den italienska kulturen i ett nötskal. Lokalen var överbefolkad av köandes romare som skulle festa till det på fredagen. Men, det lustiga med dessa inhemska ställen är att det ofta inte utgör någon plats för ett stillsamt intag av maten, utan tempot i både ätning och avbytandet av gäster är högt. Lokalen är ofta ganska enkelt inredd och lysrören ger stället allt annat än en hemtrevlig belysning. Men, ändå så lyckas italienarna att få det så väldigt trevligt! Jag kan inte förstå logiken när man så många andra gånger vill ha ett trevligt ställe att slå sig ner på så kan man nöje sig med tafflig inredning bara för att atmosfären är en del av konceptet. Och detta är bara ett exempel av många där mat och atmosfär överträffar det estetiska och mysiga inslaget.
Under helgen hann vi även med ett och annat festligt inslag. På lördagen avslutade vi aftonen på en klubb som hette Circolo degli artisti, vilken varmt kan rekommenderas för alla som önskar dansa en sväng i Rom. En och annan svensk artist fanns också på repertoaren. Ofta ligger klubbarna som frekventeras av lokalbefolkningen en aning svårtillgängligt och gärna lite utanför stan. Det gäller både i Rom och Bologna. Man kan väl förstå det på sätt och vis, men det reducerar helt klart andelen turister, vilket är kul för de turister som lyckas ta sig dit.
Idag så känns det, med en sådan fin helg i bagaget, därför extra svårt att ta sig tillbaka till studierna. Jag har just införskaffat min ”bibel” i International Law, en tegelsten på närmre 900 sidor. Så, det är väl till de bokstäverna som jag måste ägna min uppmärksamhet nu. Från en helg som vanlig Rom-besökare återgår jag nu till vardagslivet som bytis.
