Jag är inte själv mamma, men jag är tätt sammankopplad med människor som har dagisbarn vilket möjliggör mig att få en inblick i hur vissa dagis fungerar i dagsläget. Jag är väldigt ifrågasättande och kritisk gentemot dagis, dess funktion och dess pedagogik rent allmänt. Men nu är jag rasande över något som till synes börjar bli mer och mer vanligt på dagisen- dator och TV.
Så som jag ser det, är familjen barnets första och även fortsatt viktigaste institution. Den sätter den absolut första grunden för barnet. Det vill säga vilken slags människa och samhällsmedborgare barnet fortsättningsvis kommer till att vara.
Därefter kommer dagiset. Det är, som jag ser det, vår andra institution som ska fostra barnet till att bli en god samhällsmedborgare (denna mening får mig att rysa). Med andra ord vår andra stora anhalt i socialisationsprocessen och även där många av våra förutsättningar sätts. Varvid dagisets pedagogik givetvis är otroligt viktigt. Då uppstår frågan – hur går pedagogik samman med att sätta barnen framför en dator eller titta på film innan vilan för att dessa ska lugna ner sig? Det gör den inte. För att man överhuvudtaget ska kunna utöva någon slags pedagogik så krävs det faktiskt att barnen är närvarande. Det är dem inte. De sätts framför barnvakterna Dator och TV istället. Vi låter dessa sköta socialiserandet. Heck, snart behöver vi inte ens dagispersonal längre.
Jag vet att åldern för datorer har gått ner sedan jag själv var ung, men det här är ju bisarrt! Vad har barnet för nytta, som den inte kan lära sig när det väl har kommit längre upp i skolåldern, av att sitta och spela datorspel eller kolla film på dagis varje dag? INGEN ALLS. Nej, jag blir kritisk. Jag förstår inte varför man inte kan göra något av följande heta tips istället; läs högt ur en bok, rita, spring, dansa, spela teater, leka med lera. Vilket de givetivs även gör men jag tycker inte att en del av detta ska ersättas av tvtittande och datorsittande. Nej allt föregående är, enligt mig mer välgörande för barnet än något datorspel i hela världen skulle kunna vara.
T.
ps. å andra sidan kanske den nya goda samhällsmedborgaren är lika med soffpotatis och då gör vi ju ett fantastiskt bra arbete.
