I en vecka gick jag och visste med bestämdhet att jag kuggat min tenta i italienska, men ack så fel jag hade.Ett mejl väntade mig när jag kom hem från Rom som gratulerade hela italienskgruppen till avklarad kurs. Det kändes ganska overkligt med tanke på förutsättningarna som gavs, 45 minuters försenad tentastart och feber, men ack italienarna de kan rätta tentor de! Så, sen dess har jag med glädje huggit in i studierna. Trots att jag bara (!) går 12 timmar i veckan, till skillnad från alla andra som har det dubbla antalet undervisningstimmar, så känns det som att det blir en del. Nu ska jag ju inte glömma bort att jag sköter min distanskurs också och det ger ju resterande 12 timmar via cyberspace för min del, så det kanske går på ett ut ändå.
Carl-Johan har drabbats av oväder och jag kan väl säga att ovissheten över vädret är en ständigt återkommande problematik i Bologna. Varannan dag är det ösregn och den andra strålande sol. Det är bara att förstå att planering inte är möjligt i det här landet. Dagarna som gått har jag mestadels spenderat i studiernas värld, det är en del att läsa om man ska hänga med i rätt takt. En ny tradition hoppas jag även har instiftats då jag och Elin, en annan svensk tjej som också läser juridik, har börjat äta onsdagsmiddag. Mycket trevligt att få vila hjärnan med att prata på svenska då och då. Dessutom har vi festat till det med jordgubbar som är italienska. Fantastiskt att inte behöva vänta till midsommarafton med denna delikatess.
I afton väntar en aperitivo och sedan blir det bio, eller snarare filmvisning, som en av studentorganisationerna ordnar här. Ett trevligt och inte minst lärorikt sätt att lära sig italienska på. Sen är det ju redan helg igen och jag börjar bli orolig att jag redan spenderat två tredjedelar av min tid här. Det känns så dubbelt för i en sekunden så känns det som allt fortfarande är ganska nytt och man har mycket kvar att se samtidigt som det känns väldigt längesen man var hemma i Lund. Det är väl som de gamla och visa brukar säga, tiden går bara snabbare ju äldre man blir…
