Vad kan litteraturen som politiken inte kan? Anton Wedding läser Sara Stridsbergs Medealand och ser hur människovärdet och myten kontrasteras mot en mekanisk politik.
Jag antar att ingen vid det här laget missat DN:s mest delade artikel någonsin: Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask som publicerades för drygt två veckor sedan. Det utanförskap Khemiris brev behandlar är återkommande i hela hans fortfarande unga författarskap men det är först i och med spridningen som den får sin explicit politiska funktion. När den delas av hundratusentals personer på Facebook och Twitter, när upprörda högerbloggare och –extremister svarar i affekt blir texten ett politiskt verktyg.
Det sista stycket i Khemiris text tror jag är avgörande för den ställning och potential texten har i en politisk debatt: mot slutet blir textjaget osäkert och förklarar sig svarslös inför Alliansens politiska retorik. För det är inte där texten befinner sig, på politikernas arena, den befinner sig på ett allmänt plan där det som sker i politiken plötsligt är obegripligt. Den humana blicken som ifrågasätter de mekaniska besluten – den både finns i texten och möjliggörs för läsaren.
I veckan läste jag Sara Stridsbergs pjäs Medealand från 2009. Den fick mig att tänka på samma blick. Medealand bygger på den antika myten om den från samhället utstötta kvinnan Medea som efter att ha blivit lämnad av sin man och landsförvisad dödar ex-makens nya fru samt sina egna barn.
Medealand är inte nödvändigtvis en politisk text men i ljuset av REVA blir Sara Stridsbergs utstötta, deprimerade, alkoholiserade Medea en knivskarp kritik mot omänsklig behandling av människor. Samma blick som Khemiri riktar mot REVA, den humana mot den mekaniska, riktar Stridsberg mot den antika och idag högaktuella myten. Kanske är strålkastarljuset nödvändigt för att få politikerna själva att se?
Medea vädjar till kungen Kreon: ”Skriv om lagarna om du har ett hjärta och inte en sten i bröstet.”
Helgtips:
Idag läser väl alla påskevangelierna och funderar över hur vi kan bli bättre människor? När det är gjort kan man gå till inkonst och dansa till jungle och drum’n’bass.
På lördag spelar de två mycket bra popbanden Wonder Coast och Black Guillemot på Pizzeria Rex i Malmö – ett mysigt spelställe med goda pizzor.
På söndagen är det dags att varva ner och gå och se den kritikerhyllade Broken på Kino i Lund.
