Det är inte alltid de som hörs mest som gör det största avtrycket. Under våren behöver vi viskningar i hörlurarna mellan dansrusen i högtalarna. Jimmie Larsson förklarar varför.
Så blev det april igen och vi vaknar upp till en vår där det haglar intressanta rockalbum. Äntligen. Världen har inte riktigt varit densamma sedan Gud blev en DJ igen. SHM, Rebecca & Fiona, Icona Pop, Avicii med flera har haft monopol på tonsättningen av 10-talet och på sommarhalvåren har ciderrusiga uteserveringar mässat Jag kommer och Euphoria.
Jag vet, för jag har suttit där och, såklart, njutit av ruset.
Sällan har väl så många sura gubbar varit så unga, så sorglösa.
Ända tills isen i glaset har smält. När dansskorna knutits ihop och kastats upp i första bästa träd och när svetten torkat in och nattens feberfrossa sänkt sig över kullerstenen, då behövs något annat. Något starkt att skölja ner dopaminet med, en brygga mellan blyga blickar över dansgolvet och sms morgonen efter.
Den här våren är sprängfylld av starka grejer. Rocksveriges bistraste man, Mauro Scocco, har fått en hyllningsskiva medan Bowie, The Knife och My Bloody Valentine har rest sig från de döda och presenterat var sitt mästerverk. Gräver man än lite djupare finns guldkorn från Nordpolen, Kaah, Hästpojken och Håkan Hellström (jodå, skivan är briljant). Jag skulle kunna fortsätta.
Och mitt i allt det här har Vampire Weekend gjort årets låt att ta med hem. Step är första singeln från nya albumet som anländer i maj. Den är en blyg viskning från ett band som hittat sitt mellanregister. Det är charmigt och finurligt, de maskerar knepiga referenser med en finstämd melodi och sångaren Ezra Koenig rör sig smidigt genom dåtid, nutid och framtid i sina reflektioner.
”I just ignored the details of a past life
Stale conversation deserves but a bread knife”
Oavsett om de ville dit eller inte har Vampire Weekend tagit vid där Paul Simon lämnade, där det går att vara sprudlande nykär och nykter på samma gång. Få artister tar sig dit med samma lätta steg. Nu kommer Step knappast ta särskilt stor plats på varken uteserveringar eller solstolscirklar, det finns för mycket musik som skriker för högt, och det är ju bara bra. En viskning måste få vara en viskning, svårtillgänglig och knappt urskiljbar om man inte förväntar sig att höra den.
Promenaden hem måste få vara terapisoffan där natten vilar och växer till något större och starkare.
Helgtipsen
Fredag
Stiff Little Fingers (konsert), Debaser
Det är varken första eller sista tillfället att sitta på uteserveringen och inte röra sig förrän stängning. Men när Stiff Little Fingers, ett av punkens viktigaste band alla kategorier, kommer på besök är Debaser värt en omväg (och en helkväll).
Lördag
Arenaloppis, Färs & Frosta Sparbanks Arena, Lund. Öppnar 10:00.
Kommentarer egentligen överflödiga. Alla anledningar att dricka sitt morgonkaffe innan 13 på en lördag är bra anledningar.
Söndag
Halmstad BK – IF Elfsborg (fotboll), Örjans Vall, Halmstad
Ja, det är visserligen i Halmstad och ja, vi hade chansen att göra allsvensk premiär redan när Malmö spelade hemma i helgen. Men nu är solen här! Halmstad ligger bara ett par timmar bort, väl värt för att få äta kokkorv, dricka Zingo och se på när svenska mästarna springer in på en solvarm gräsmatta.
