Tillbaka på Hongkongesisk mark. Känns skönt att vara tillbaka i det tropiska klimatet och slippa gå runt och frysa. Hörde att det snöade i Lund i helgen. Jag tycker uppriktigt sagt synd om er där hemma.
Jag och Li-Lian fortsatte vara hurtiga även under lördagen och tog rullbrädan och cykeln till Himmelska fridens torg. På vägen dit stannade vi för att fotografera en flod, då en civilpolis kom fram och sa åt oss att sluta fotografera. Den kinesiska censuren kan ju vara ganska hård, så jag packade ned min kamera men Li-Lian vägrade och de började argumentera om det hela. Jag kan ju ingen kinesiska, men jag tror att Li-Lian vann eftersom hon fick fotografera klart och vi cykla därifrån medan civilpolisen var på väg att hämta sina kollegor.
Vi hade missbedömt öppettiderna för den Förbjudna staden, så vi hann bara göra Himmelska fridens torg i lördags. Torget är verkligen stort och det var nyttigt att se platsen för massakern 1989, eftersom vi pratar om den relativt ofta på våra seminarier på universitetet. Efter torgbesöket tog vi oss till en park med ett tempel på en hög kulle, varifrån vi kunde se solnedgången och Pekings skyline. Vi var ganska så frusna när vi cyklade tillbaka mot Gulou, men det var inget som inte en kopp varm spansk choklad på caféet Modernistas kunde åtgärda.
På söndagen gjorde vi Förbjudna staden och Li-Lian kände sig väldigt turistig när hon hade besökt tre turistattraktioner tre dagar i rad. Därför gick vi all-in och köpte en kartguide och försökte förkovra oss i vad templen och hallarna egentligen använts till. Jag blev väldigt förvånad över hur kommersialiserat Förbjudna staden var. Ständigt dessa gatuförsäljare som ville sälja pappershattar eller kaninöron och jag tror det fanns över 15 olika ”Palace Museum Official Shops” som man kunde köpa ännu mer skräp i. De kunde lika gärna slängt in ett MacDonalds och ett Starbucks i ett av templen, kändes det som.
Min vistelse i Peking avslutades med en tur till Olympic Park, ett gigantiskt område i norra Peking där de olympiska sommarspelen avgjordes 2008. Stället var väldigt ödsligt (såsom stora arenor brukar vara när det inte är något evenemang på G) och om Peking behöver en ny landningsbana kan man med lätthet använda avenyn som skär genom hela olympiaområdet. Till skillnad från många andra städer har nog Peking med sina drygt 20 miljoner invånare möjlighet att använda arenorna även efter OS.
Nu sitter jag åter på Campus och försöker lära mig så mycket som möjligt om Hongkongs lokalpolitik. Jag ska nämligen hålla en presentation imorgon eftermiddag med temat ”’Despite the constitutional powers of the LegCo, it is little more than a talking shop’. Discuss.” och jag vet inte riktigt än vad jag ska säga. Men det klarnar nog upp sig under dagen.
Li-Lian har förresten också en blogg, som heter ”I en annan del av Peking” där hon skriver om livet i Folkrepubliken Kinas huvudstad. Den bloggen hittar ni här.
Over and out!
Pekingvistelsens…
… bästa soundtrack: ”One Night in Beijing” av den taiwanesiska popgruppen Shin. Jag har ingen aning om vad de sjunger om, men refrängen sätter sig på huvudet.
… oskönaste uppvaknande: På måndagsmorgonen vaknade jag av att någon skrek i en högtalare utanför fönstret. Jag trodde att någon anfallit Nordkorea och kriget kommit till Peking, men det visade sig vara en grundskola i närheten som hade en idrottsdag.
… bästa kamouflage: Jag var inte huvudet längre än alla andra, utan tydligen är nordkineserna generellt sett längre än sydkineserna. Skönt att inte sticka ut lika mycket och dessutom hamnade inte paraplyspetsarna i min ögonhöjd när det regnade.
… finaste komplimang: ”Du gillar ju bara all mat som kommer från Hongkong!” sa min vän Li-Lian. Jag har tydligen integrerats väl med min nya hemstad, vilket känns fint!
… överraskning: Sol och blå himmel. Vem hade kunnat tro det om föroreningens Peking?
… finaste komplimang 2: ”Det lät ju bra!” efter att jag framfört ”Somebody Told Me” av The Killers på karaoken i torsdags kväll. K-TV ska tydligen sjungas nyktert i Peking, vilket gjorde att man kunde fokusera mer på att sjunga bra än att underhålla.
… fördomskrossare: Det urbana Kina är väldigt mycket mer modernare än vad jag trodde. De skolböcker jag haft i grundskolan och gymnasiet har visat en bild av Kina som kommer från 1970-talet. Time to catch up, med andra ord.
… godaste snacks: Stekt ägg, kokta salladsblad och stekt kyckling inslaget i ett pannkaksbröd. Inte så ovanligt, men ack så gott!
… lärdom: Det gäller att ta för sig och stå på sig i Peking. Annars blir man överkörd.
… kulinariska insikt: Ju längre norrut man kommer, desto saltare blir maten.
… kulinariska insikt 2: Att bara dricka varmt vatten till mat är inte så tråkigt som det låter.
