En kul revolt utan frivolt

- in Recension, Spex

Spegatspexet har precis som Hollywood insett charmen med franska revolutionen. Likt Les Mis förtjänar ”Franska revolutionen – kaffe på det” att hyllas för kostym och kvinnlig biroll, men tyvärr inte för bästa musik.

 

Detta nyskrivna spegs handlar om den franska le pöbl’s missnöje på 1700-talet, och det kända kärleksdramat mellan det franska kungaparet och en viss svensk diplomat som heter något i stil med Axel von Fashion.

Ridån går upp och öppningsnumret är strax i full gång, men det lyfter aldrig riktigt till samma höjder som Marie Antoinettes peruk svajar i. Tyvärr gäller detta för de flesta nummer. Detta innebär inte att alla nummer är dåliga, men de där stämmorna som skickar rysningar nedför ryggraden saknas. Dessutom hade teknikerna gott kunnat höja volymen både ett och två snäpp, musik är kul! Låtarna föräras i vilket fall med långa applåder som manar till omtagning på omtagning.

Skådespeleriet då? Jo men här blir det bättre! Att hitta den fina balansen mellan att spela över sådär lagom spexigt men fortfarande kunna kalla sig skådis lyckas ovanligt många i ensemblen med, vilket gör dialogen kvick utan överdrifter. Ordlekar och klassiska vitsar blandas med superfärska skämt om både Nordkorea och bajs i vattnet. Men ännu är det hästskämt som dominerar på menyn.

Både kläderna och handlingen känns välskräddade, och just därför blir det extra tråkigt när spexet plötsligt är slut mitt i allt det spännande. Vad hände, jag satt ju fortfarande och väntade på pausen?

Det relativt nyfödda Spegatspexet letar fortfarande efter sin nisch i spexvärlden, och jobbar de lite mer på musiknumren kommer de att bli en stark men fräsch utmanare på scenen.

Kvällens…

Kvällens politik: När ryssen och tysken till sist enas om något: det Frankrike behöver är en stark ledare med en snygg mustasch.

Kvällens bästa nummer: Marquis de Sades härligt släpiga och ondsinta solo.

Kvällens bästa biroll: den rödblonda dansaren, hennes entusiasm stal ständigt rampljuset.

Kvällens lika som bär: Hovmarskalken och Hugo Weaving

Kvällens goodiebag utan bag: Ett ovanligt innehållsrikt programhäfte med persongalleri och flertalet låttexter.

Kvällens interaktion: den ergonomiska gympan som fick hela salen att ställa sig upp och gymnastisera.

Kvällens halshuggning: Det abrupta slutet. Ja, jag vet jag har sagt det innan, men jag hängde inte med!