Det är arbetarrörelsens dag. Men också studenternas dag. Det är viktigt att, en dag som denna, påminna sig varför – och för vem – kårerna existerar, tycker Jonatan Macznik.
Kamrater, i dag är det 1 maj. Arbetarrörelsen och fackföreningarnas stora dag. Runt om i landet samlas vänstern för att fira, demonstrera och träffa likasinnade. I studentvärlden och i Lund är 1 maj påfallande mer en dag för återhämtning och studentsång. Men på universitet är det kårerna som har fackens motsvarande position och ska försvara, vårda och utveckla studenternas intressen. En dag som denna bör även den kampen få sitt stöd.
Förra veckan tog jag, som nyvald ledamot, plats i Juridiska föreningens kårfullmäktige. På dagordningen stod val av presidium och styrelse för nästkommande verksamhetsår. En både spännande men också, för mig som har en annan organisationsbakgrund, annorlunda upplevelse. Här stod debatten hög om kårens syfte och mål.
Kårernas främsta uppgift är att tillvarata sina studenters intressen. I realiteten innebär det allt från social samvaro till utbildningsbevakning och representation. Kårerna har funnits med så länge i det akademiska att de ibland ses som en integrerad del av universitet. Därför är det viktigt att, en dag som denna, påminna sig varför – och för vem – kårerna existerar.
Sedan kårobligatoriet avskaffades har förutsättningarna för kårarbetet förändrats. För mig är ingångsvärdet att kårernas främsta uppgift är att säkerställa påverkan på utbildningen – och att det är där kårerna ska hitta sitt självberättigande, men är det så i dag?
Den första maj klockan 12:20 sker sedvanligt rektorsuppvaktningen i Lundagård. Där ska Lunds universitets samlade studentkårers ordförande framför sin årliga kritik gentemot universitet – en kritik som når högsta nivå, och besvaras direkt. Där om något borde kårernas syfte och självberättigande lysa igenom.
Kamrater, en dag som denna är visserligen tydligt socialistiskt profilerad. Men en röd dag är för viktig för att lämnas helt orörd om du är inte är röd. Se det som en dag för de som försvarar svagas rätt. Kårernas viktiga uppgift får inte förringas.
Därför önskar jag i dag – Leve kårerna!
