Idag så visades det prov på riktigt dåligt uppförande kontra medmänsklighet. Allt detta under en seans i läsesalen på biblioteket.Nu var det inte jag som stod för något av de omnämnda beteendena under dagens pluggstund. Nej, incidenten berörde min vän som ville stänga en dörr in till läsesalen och då löpte en äldre man vid vårt bord helt amok. Det räckte inte med en utskällning från mannen utan han hämtade även en ansvarig på biblioteket och ställde till en scen då han sade att:
”Antingen kastar ni ut henne från biblioteket eller så gör jag det.”
Efter dessa ord som kom som en blixt från en klar himmel så kändes det svårt för oss att förklara att mannens beteende inte var acceptabelt. Man finner inga ord när man väl behöver dem. Framför allt inte på italienska. Så vi gick rasande därifrån. De andra, mer normalt temperamentsfulla, personerna i salen skakade beklagande åt mannens påhopp. När vi banat oss iväg från skådespelsplatsen så kom en man efter oss och ville höra hur det var med oss. En ung kvinna anslöt sig också och försökte muntra upp oss. Tydligen är mannen som skällde ut min vän ökänd på biblioteket. Man kan väl konstatera att denna incident så väl fångar Italien; bibliotekspersonalen som indirekt tog den äldre mannen i försvar, genom den enkla principen om äldres auktoritet, kontra de fantastiskt omtänksamma människorna som till större delen fyller det här landet. Jag har svårt att se att någon i Sverige skulle rusa efter och försöka trösta och agera stöd. Det är en öppenhet och vänlighet som finns hos många människor i Italien, egenskaper som jag hoppas kan bli lite tydligare i Sverige.
Nog om incidenter. Jag kan glatt konstatera, och framför allt gratulera, Carl-Johan till en andra avklarad tenta! Inte illa! Det verkar gå i en rasande examinationstakt i Hong Kong. Den gemensamma nämnaren tycks kunna vara salarnas gammalmodiga utformning, det verkar som att både Bologna och Hong Kong anspelar på en traditionsrik och gedigen gammalmodig inredningslook.
Igår firade jag att jag hade haft min sista lektion. Eller rättare sagt så firade jag snarare att min kompis klarat en tenta, men jag kände att istället för att bara symapatifira så fick jag komma på en anledning för att rättfärdiga även mitt firande. Det var en trevlig dag som innehöll allt vad det italienska köket kan erbjuda; pasta, pizza och glass. Det var härligt att bara ha en lugn mellandag i allt pluggande och njuta lite av la dolce vita!
Och denna dramatiska dag avslutar jag med en liten ”veckans”-lista:
Veckans…:
Argsinthet igår var där en sur man i datorsalen, idag en på biblioteket. Jag tror det är något i luften alltså, eller så gillar italienska äldre män konflikter. Kan vara så.
Bästa matlagningsingrediens är onekligen en puré av soltorkade tomater. Kan liva upp vilken misslyckad anrättning som helst.
Icke-naken-chock är den ständiga påkläddheten hos italienarna trots hettan. Här klär man inte av sig i onödan.
Förvirring är, precis som Carl-Johan skrev, när mors dag egentligen infaller?
Papperslycka fick jag när jag insåg att man har 600 sidor att skriva ut på under sin tid som bytis. Bra för mitt pluggande, mindre bra för naturen. Måttfullhet får bli ledordet.
Glasskombo är mango och pistage. Det såg otäckt ut, men det var, som glassen alltid i det här landet; fantastiskt.
