Carl Bildt flyttar samtalet från att handla om politik till att handla om hans person, och publiken jublar. Lundagårds reporter lyckas inte heller skriva om något annat.
– Kan du förstå att folk tycker att du är arrogant? frågar Heidi Avellan.
– Ja, svarar Carl Bildt arrogant. Den fullsatta stora salen i AF-borgen viker sig dubbel av skratt.
Det är trettonde gången Carl Bildt besöker studentafton. Samtalet modereras av Sydsvenskans Heidi Avellan och det är uppenbart att utrikesministern är hemtam. Och han är rolig. Berättar lustiga anekdoter om gamla politiska höjdare och skämtar friskt om sitt samtal till Ring P1. Han är också allvarlig när han pratar om robotsystem, tidigare inbördeskrig och inte minst situationen i Syrien.
– Om Syrien faller sönder så är det inte bara Syrien; då faller hela regionen sönder. Den enda parallell jag kan se är trettioåriga kriget i Europa.
Men speciellt konkret är utrikesministern aldrig. På det stora hela liknar det mer en kväll med en idol än med en ansvarig minister. Publiken fotograferar både Carl Bildt och hans fru Anna-Maria Corazza Bildt med sina mobiltelefoner lite nervöst. Som man fotograferar en rockmusiker eller en idrottstjärna som stigit ned till de vanliga dödliga studenternas värld.
Carl Bildt briljerar glatt med sina kunskaper om världens konflikter och hur många människor som bor i den ena eller den andra regionen. De deltagare som faktiskt försöker ställa kritiska frågor avfärdas med en glad handviftning, och det accepteras av publiken. Det är sådan Carl Bildt är och det är, uppenbarligen, sådan vi vill ha honom.
När Lundagård får fem minuter i enrum med ministern verkar han också själv ganska nöjd med den uppsluppna stämningen.
Jag upplever att du talade ganska lite om konkreta saker och beslut?
– Sådana här studentaftnar handlar ofta mer om grundvärderingar. Ifall du diskuterar med oppositionen vet du alltid vad oppositionen ska säga, då blir det mer konkret.
Blev du förvånad över någon av studenternas frågor i kväll?
– Det var bra frågor. Alla frågor är bra frågor, sen kommer ju alltid de här konspirationsteorierna om Bilderberggruppen förstås.
Carl Bildt verkar helt nöjd med att återigen ha fått ett helt rum fullt med människor att prata mer om fenomenet Carl Bildt än Carl Bildts politik. Och kanske att en tidning återigen skriver en kritisk analys som i slutändan ändå handlar mer om fenomenet Carl Bildt än hans politik.
