Miljöinstitutstudenten Mia Pantzar, som precis har satt ut universitetets första bisamhälle för 60 000 bin vid Ekologihuset.
– Nej då, bin är inte alls så farliga. Det sköter sitt om man inte går fram och ställer sig vid själva kupan.
Hur kommer det sig att ni gjort det här?
– Som en del av första året på masterprogrammet på Internationella miljöinstitutet ska vi dra igång ett samhällsengagerande projekt. Vi är ett gäng som blivit intresserade av problemtiken rörande bidöden runt om i världen och efter att ha kontaktat biodlare i trakten fick vi idén att sätta upp ett samhälle på campus.
Är problemet lika akut här?
– Ja, 2009/2010 dog 25 procent av bisamhällena i Sverige och trenden verkar ha fortsatt. Nu har regeringen avsatt sju miljoner för att undersöka problemet. Och i EU har man förbjudit tre besprutningsämnen som misstänks bidra till att ligga bakom bidöden. En tredjedel av maten vi äter är pollinerad så det är en otroligt viktig samhällstjänst som bina ger.
Behövs det bisamhällen i stan?
– Ja, absolut. Men framförallt behövs mer blommor i stadsmiljön för alla pollinatörer. Genom att sätta upp kuporna bidrar vi till pollineringen i området, och det är inte svårt att fixa det själv till trädgården. Även stadsodlingsdagarna som arrangeras i helgen kommer att ta upp vikten av pollinatörer i staden.
Wannabee-projektet av Mia Pantzar, Erika Olsson och Emma Åberg avtäcks på torsdag 18:00 med bland annat föreläsningar av pollineringsexperter från universitetet.
