Avgångseleverna på masterprogrammet i fri konst vid Konsthögskolan i Malmö ställer ut på Skissernas Museum. Med en titel inspirerad av Georges Perecs Espèces d’espaces säger sig utställningen Rummets rymd vilja ”tänja på invanda sätt att se världen”.
Även utställningen upptar, naturligtvis, ett rum. Ett ganska traditionellt rum, faktiskt. En utställningsyta med vita, kala väggar där konstverken sitter utplacerade som fläckar av sinnesintryck mot den vita, ickeexisterande bakgrunden. Den polske författaren Witold Gombrowicz orerade en gång över den aspekten av museer. Alla konstverk var enligt honom menade att lika väl kunde betraktas och begrundas som bara förgylla och skänka en stämning till ett rum. På museet rycktes de ur sitt sammanhang och slängs in i en röra av konkurrerande synintryck där de alla slogs om uppmärksamheten, menade Gombrowicz.
Det är en kritik som i dag nog kan sägas ha tappat en del av sin aktualitet. Den moderna konsten skapas sällan utan en tanke på utställningsrummet som en möjlig eller som primär miljö.
Så i vilken utsträckning har man utnyttjat den rymd rummet har i Rummets rymd? Ganska väl. Utställningens titel fungerar som Sebastian Wahlforss konstverk Incomplete mind map (Blow-Up 1966) och Incomplete mind map (The Shining 1980). Den skapar ett sammanhang som möjliggör för besökaren att rita en karta, dra linjer mellan skilda intryck i rummet, förstora upp detaljer och söka (eller skapa) en helhet som annars hade varit osynlig (eller inte funnits). Hans karta över inslag eller teman i två klassiska filmer blir själva referenspunkter i det landskap som utställningslokalen utgör.
Eller med andra ord: att sätta en titel skapar ett sammanhang som annars inte hade funnits, men som inte saknar mening bara för det. För vad betyder det egentligen att vilja ”tänja på invanda sätt att se världen”. Är det inte bara en klyscha? Finns det någon som i dag medvetet skapar konst som strävar efter att befästa invanda sätt att se världen? Troligen inte. Det är ett icke-yttrande och tomma ord när de står för sig själva, men som baktanke och rubrik över det sammanhang som faktiskt skapas i lokalen manar titeln fram intrycket av en helhet.
Betydelsen av Johan Eldrots stora, svarta tvärsnitt av större byggnadskonstruktioner blir synliga som de avgränsare av rummet de är. Hur de bryter upp den tomma ytan och intrycket av det kala vita är en befrielse. Likaså blir det möjligt att se en betydelse i hur Ingrid Fures lågmälda vardagsföremål är liksom insmugna bakom väggar och i prång och leker med utställningsrummets former. Med titeln i bakhuvudet blir det plötsligt påtaglig hur den ständigt närvarande ljudmattan från dammsugare (Bjarni Tor Peutursson, utan titel) och elefantimitationer (Una Árnadóttir, Elephant) tar hela rummet i anspråk.
Rummet blir absolut tydligast i Karin Hasselbergs Considering Sites. Så tydligt att man misstänker att det är hennes verk som gett utställningen dess tema, hur väl det än passar och lyfter många av de andra verken. Hon har grävt i Skissernas Museums samlingar och placerat ut åtta verk som på olika belyser förhållandet mellan objekt och plats. En karta på väggen ger upplysningar om de olika verken och fungerar som referens för besökaren. Här finns även undertonen av att granska konstverkens förhållande till det museum de nu huserar i. Är de, som Gombrowicz fruktade, bara lösryckta ur sitt egentliga sammanhang? Ett av verken är det definitivt inte.
En pall av det slag som står utplacerad runt om på museet visar sig, efter en titt på kartan, vara en del av konstverket. Kanske, kanske inte, är den det enda verket som hör hemma i rummet.
Fakta
[checklist]
Utställningen, där 16 avgångselever på masterprogrammet i fri konst vid konsthögskolan i Malmö ställer ut samlat material, pågår mellan den 15 maj och 22 september.
- Skissernas museum är öppet tisdag till söndag 12-17, onsdag 12-21
[/checklist]
