Under Ordkonsts firande av årets första tidskrift var det en förväntansfull stämning. Flera hade kommit dit för att läsa upp sina texter om litterär glömska, andra för att lyssna och mingla.
Det är dags för releasefest för Ordkonsts första nummer det här året. I redaktionsrummet ligger den nya tidskriften uppradad på varje ledig yta. På ett bord med röd sammetsduk är det uppdukat med chips och alkoholfri dricka. I det första rummet täcker en ljusslinga i olika färger mitten av bakre väggen. Tidigare gånger har man haft releasefester på bland annat Poeten på hörnet, men den här gången fick det bli det redaktionsrummet i AF-borgens västra torn.
– Vi brukar vara i Malmö vanligtvis, men nu hade vi kort om tid, så vi tänkte att vi lika gärna kunde vara här, säger förman Tove Lindén.
Hon har varit med i Ordkonst i två år och har deltagit i flera releasefester. Just den här tillställningen har varit efterlängtad.
– Till den här tidskriften har vi arbetat mer, haft mycket material. Vi ville göra ett bättre nummer. Och du ser, den är tjockare än de andra, säger hon och jämför med tidigare släppta tidskrifter.
Det ligger förväntan i luften. I redaktionsrummet får folk flytta på sig när någon ska förbi. Här och var ligger systembolagskassar. Det dricks Somersby och Carlsberg, rött och vitt vin. Det är som vilken förfest som helst, förutom att inom närmsta minuten börjar högläsningen av texter från det släppta numret.
Redaktörerna Victor Malm och Li Eriksdotter Andersson hälsar alla välkomna.
– Vi tyckte det var omedvetet självklart med temat litterär glömska. Vi båda har haft ångest inför allt som glöms bort och aldrig blir läst igen, säger Victor Malm som menar att det måste göras något åt bortglömd litteratur.
– Det är som när man lägger mycket sten i en flod för att stoppa flödet. Och denna tidskrift är ett gruskorn i den floden.
Och så är det igång. Li börjar läsa Apan och folk tystnar och lyssnar idel öra. Hon talar med en röst som påminner om när man lyssnar på ljudbok. Då och då hörs fnitter från åhörarna. Det tar slut och folk klappar, och så börjar minglet igen.
Thomas Evertsson, tidigare förman, är på plats. Han ska läsa upp sin poesi under kvällens gång. Sedan han avgick säger han sig ha sett en förändring på Ordkonst.
– Sen jag lämnade har det blivit högre tryck på antal texter som skickas in. Det är många som engagerar sig. Här får man något tillbaks, feedback. Man blir inte utnyttjad som i resten av nationslivet, som ”kom och sälj öl på vår nation”. Det här är ett forum där man samtalar. Och alla får göra lite allt möjligt, så var det inte förr. Nu är det mycket mer dynamiskt.
Från Stockholm via Skype högläser Ludvig Köhler sin text Jag har glömt. Till en början råder det tekniska problem, hans video vill inte fungera. Victor Malm flikar in.
– Ingen kan säga att vi är nostalgiska över bokmediet, säger han och folk skrattar.
Till slut ser vi Ludvig Köhler. ”Jag har glömt min bästa väns personnummer”, ”Jag har glömt hur man räknar till tio på esperanto” och ”Jag har glömt vad som händer om man åker till Vårberg och ropar på Roger” är några av de saker han har glömt. Publiken skrattar, publiken jublar.
Festen och högläsningen går vidare. Den förväntas hålla på ända in på småtimmarna. Men för Thomas Evertsson blir det ingen lång natt.
– Lite senare hoppas jag de spelar Bra vibrationer med Kikki Danielsson. Men i kväll måste jag ta det lugnt, jag ska jobba i morgon klockan nio, säger han och ler.
