Imorse var psykisk ohälsa den beskrivning som kändes mest träffande på mitt sinnestillstånd. Såhär sju timmar efter tentan så befinner jag mig i en annan sinnesstämning.
Skillnaden mellan att ha en tenta i Sverige och Italien är inte bara milsvid, det är som att vara i en helt annan utbildningsvärld. När jag i mitt oerhört nervösa tillstånd entrade rummet utanför tentasalen var jag inte ensam, det var över 100 andra studenter som skulle tenta samma kurs. Och inte nog med det, i alla omkringliggande salar var det också tentatider. Tentan skedde enligt turordning efter registrering och i samma rum som sju personer examinerades (samtidigt!) så stod även studenter som redan gjort tentan för att få den registrerad i systemet. Ingen stilla, lugnande tentafeeling inte. Herrejisses, vilken pärs! Men jag klarade det och kan nu bocka av min första och jobbigaste tenta i Bologna. Det är frihet det!
En lustig iaktagelse är att vår ansvarige professor sisådär kom en och en halv timme efter alla andra examinatorer och gled mest runt och växlade mellan att prata i telefon och examinera de han ville. Men det kanske är sådana privilegier man har som professor och kursansvarig i Italien?
Sen gick vi och firade ute i solen. Det känns verkligen som om jag har gått i trans hela eftermiddagen. En obeskrivlig känsla! Det är så märkligt att det man pluggat otaliga timmar inför är över på några ynka minuter, det känns som slöseri på något vis, men så är det väl alltid mer eller mindre. Det positiva är onekligen att man får sitt resultat på direkten och slipper post-tentaångesten över hur det kan ha gått.
Tentafirandet sparar jag till imorgon då fler av mina vänner har haft tenta. Ju fler glada studenter desto bättre! Det är vemodigt att läsa att Carl-Johan nu har lämnat Hong Kong. Jag förstår verkligen att det är med blandade känslor man kommer åka hem. Men det där med älgfärsbiffar lät väldigt gott…
