Sista brevet till Sverige (för sen är jag hemma!)

Jag befinner mig lite i ett vakuum. Dels har nervositeten från plugget släppt, samtidigt som en ny nervositet över att lämna ”trygga” Hongkong och åka hem till Sverige infinner sig.

Nu sitter jag på Hong Kong International Airport och ska försöka sammanfatta min utbytestermin till en lång lista som kommer i ett blogginlägg senare.

Det var Idas födelsedag igår så hon bjöd in till Thaikäk i Soho och drinkdrickande på Club Feather Boa. Grejen med Feather Boa är att det är den där hemliga klubben som bara medlemmar har tillträde till, och enligt ryktet på stan har de Hongkongsbästa strawberry daiquiries. Jag menar, det får man ju inte missa!

Efter inmundigandet av choklad, jordgubbar och rom for jag till Wan Chai för att sjunga karaoke med Diana och några andra lokala studenter. Det var inte lika bra tryck som senast, men väl så trevligt och ett bra sätt att avsluta sista natten i Hongkong på.

Idag har jag fått städa ut rummet och packa det sista. Känns fruktansvärt slösaktigt att slänga allt porslin, glas, kuddar, galgar, handdukar och köksredskap. Men varken jag eller Thomas har fått tag i någon som skulle vilja ta hand om det, så det blev skickat till återvinningen alltihop.

Dessutom hade jag en mindre fight med resväskan. Den gick knappt att stänga, och på vågen stod det 30,2 kilo när jag checkade in. Killen vid desken sa att det var ”optimalt” och önskade mig en trevlig resa.

Att skicka min andra väska med posten var inte lika enkelt. Jag var tvungen att köpa en specifik pappbox att lägga väskan i, och sedan leta upp en ATM för att växla till mig mer Hongkongdollar eftersom de inte tog kort. Kändes otroligt onödigt, men nu är i alla fall den väskan på väg. Förhoppningsvis kommer den fram inom två månader.

Min avskedsmiddag blev åter en vända till Tim Ho Wan och nio olika sorters Dim Sum. Nu behöver jag inte äta det mer på sisådär ett halvår. Jag har beställt älgfärsbiffar med kokt potatis och trattkantarellsås med riktigt mycket färsk och krispig sallad. av mor och far när jag kommer hem. Det är nog vad jag längtar efter mest just nu.

Kanske hinner jag klart med listan till mellanlandningen i Dubai. Kanske inte. Fast då är ju rubriken på detta inlägg lite missvisande. Ni får se helt enkelt.

Over and out!