I dagarna har jag hunnit med att bocka av ännu mer på min ”måste-äta-innan-jag-åker-hem”-lista, men jag har även hunnit ett aperitivobesök som visade mig ett annat Bologna.Medan jag med lite förtret parallellt följer väderförhållandena där hemma och i Bologna så försöker jag också ladda upp inför min sista tenta. Jag försöker analysera, applicera, argumentera bäst jag kan för olika kriminologiska teoriers användbarhet på de filmer som jag fått se under min kursens gång. Det är helt klart ett ganska givande tankearbete, men också ganska tidskrävande. Mest förvånad är jag egentligen över att jag inte kommit i kontakt med någon av dessa teorier under mina snart 3,5 år på juristprogrammet, men den förvåningen kan jag inte ödsla tid på i dessa dagar.
Häromdagen gick jag med min roomie Anna och åt, vad som enligt henne skulle vara, Bolognas godaste pizza. Och god var den, denna magnifika Calzone som jag fick mig serverad. Jag börjar helt klart undra om det finns någon dålig pizza i Italien? En sak är säker; det kommer dröja innan jag vågar mig på att äta pizza hemma. När jag krängt i mig nästan hela denna fina brödbit så säger Anna att de även ska ha världens godaste Tiramisu. Högst subjektiva åsikter, men jag var helt enkelt tvungen att se om det stämde. Jag försökte i detta mätta tillstånd dra mig till minnes min väns kloka ord om att man har alltid en annan mage som är ledig för efterrätter. Sagt och gjort, Tiramisun var fantastisk och den fick också fylla den trevliga funktionen av att vara den första ätna Tiramisun i Italien för min del. Skönt att kunna bocka av det på listan.
Igår fick jag se en annan del av Bologna. Jag gick på någon form av kombinerad matmarknad, med ekologiska eller möjligen någon annan bra etikettering på varorna, och aperitivo. Vilken upplevelse må jag då säga! Jag och mina bytisvänner vandrande på okänd mark utanför muren tills vi kom till ett högst annorlunda ställe som visade oss en subkultur i Bologna. Hundar sprang lösa, människor sprang lösa, den biologiska maten flödade, musiken dånade, graffitin regerade, ja det var helt enkelt en annan miljö än den annars röda staden brukar erbjuda. Men festligt var det, och trevligt! Man kan kanske fråga sig hur några förskrämda bytisar hittade dit, men svaret är enkelt; min kompisars lägenhetskompisar brukar hänga där och de var inte sena med tipset.
Idag fortsätter livet och jag ska passa på att ta en studietur i parken idag. Imorgon är det som någon kanske vet bröllop hemma i Sverige för prinsessan. Min annars ganska måttfulla inställning till hovet har förbytts för åtminstone en dag. Imorgon ska alla bytisarna se på bröllopet hos mig. Och smaska på lite bärpaj, det tycker jag trots allt en lördag i juni är värd!
Fredag betyder veckans lista, åtminstone den här veckan!
Veckans…
- Oslagbara italienska ord är coinquilino som på svenska översätts med hyresgranne. Det är ett ord jag inte ens visste fanns på svenska. Engelskans roommate är bättre, men ändå, om man inte delar rum är coinquilino det optimala ordet!
- Gåva är en gratisliter Coca cola. Synd bara att jag inte är någon dyrkare. Men kanske bröllopet kan vara värt en skål i Coca cola?
- Prutning skedde på ett solbrillor i Florens. Inte min utan min väns förtjänst, men glädjen att spara 7 euro är stor.
- Irritation är det oförutsägbara vädret. Inte ens fem minuter innan kan en säker prognos ställas.
- Mål eller snarare något ska klaras av innan hemfärd, är att jag ska försöka använda alla plagg som jag släpat hit. Någon nytta ska de göra.
- Insikt är att jag har mindre än tre veckor kvar i Bologna. Ofattbart är ett svagt ord i sammanhanget.
- Efterrätt är tiramisun som i all sin enkelhet slängdes upp på en assiett med en sked som stannat mitt i uppläggningen. Enkelt, naturligt och gudomligt gott.
