Det kändes långt borta ett tag, när statusuppdateringarna om sommarlov på facebook haglade som mest kändes det tungt, men nu är jag där, efter en tenta gjord i 34 graders värme.Till skillnad från min förra tenta, när vi var ett hundratal personer som skulle tenta på samma dag, så var vi idag ynkliga tio stycken. Det italienska systemet är jag tudelad till. Det var än en gång en muntlig tenta, denna gången i criminology, och det är ju självklart så att det leder till viss orättvisa när alla får olika frågor, det blir svårt att jämföra studenternas kunskap helt och hållet. Däremot ger det en viss frihet i argumentationen och jag tror man har större chans att ”reparera” ett felaktigt svar med att visa på att man kan något annat. Nåväl, jag var först ut enligt listan och inte var det tal om att de andra skulle lämna salen utan alla fick sitta och höra på när jag tentade i mina kanske maximala 20 minuter. Jag insåg sen, även om jag var en aning rädd inför att alla skulle höra mig prata, att ingen lyssnar. Man fokuserar på sin egen tenta som komma skall. Men, klarade den gjorde jag trots värmeböljan och jag kan försäkra er att jag hoppas att det är första och sista gången jag gör en tenta i över 30 grader. Hjärnan går på halvvarv och man känner sig inte på topp, men jag tackar för erfarenheten.
Så efter denna bedrift så gick jag och min bytisvän Elin och firade med lunch och sen traditionsenlig skolavslutningsfika. Nu har jag precis tagit siesta (äntligen har jag fått en undanflykt för mina ständiga tupplurar på eftermiddagen) och ikväll väntar ytterligare firande. Jag kan knappt förstå att jag redan är här, en utbytestermin senare. Det känns helt ofattbart! För alla som fasar för att en termin hemma kan kännas lång så kan jag säga att den går dubbelt så snabbt när man är på utbyte. Man har så mycket nytt att sätta sig in att tiden bara springer iväg.
Nu väntar en dryg veckas italienskt sommarlov innan jag återvänder till Svezia. Än har jag inte så mycket planerat för dagarna mer än minst en tur till havet i Rimini. Just nu känns alternativet att befinna sig konstant i vattnet väldigt lockande. Jag kan inte förstå att människor fortfarande kan ha jeans och kostym på sig. Jag håller på att få värmeslag i en klänning. Men, bortsett från att jag ska navigera i hettan så ska jag nog mest njuta och ge mig en liten eloge för att jag faktiskt klarade det här utbytet, hur skrämmande och nervöst det än verkade i januari. Tänk på det alla blivande bytisar: hur nervöst och jobbigt det än kan verka kommer allt lösa sig-det gör det alltid!
Innan jag åker hemåt och inte längre kan titulera mig bytis, utan får byta titel till post-bytis, så lovar jag uppdatera om hur varmt det är i vattnet och hur det italienska sommarlovet spenderas.
Glad sommar på er!
