Dagarna som sommarlovsnjutare har gått väldigt bra. Jag har hunnit med bad, midsommarfirande, turistande och sedvanligt slappande.I torsdags satte vi oss på tåget mot Rimini för att få oss årets första dopp. En och en halv timme senare intog vi stranden och till vår glädje var turistsäsongen ännu i sin uppstartsfas vilket innebar en ganska ledig och förhållandevis folktom strand. Vid havet stannade vi hela dagen, något som resulterade i en kulör som inte är helt eftersträvansvärd. Dagarna sen dess har stundtals varit plågsamma, men jag tror det värsta är över nu. Summa kardemumma av denna tur till havet var att det blev härliga dopp i det varma vattnet, avslappnat lyssnande av havets kluckande och en frihet att äntligen få se havet igen.
Sen kom midsommar och det var en fin dag. Jag inledde med administrativa ting, såsom att gå och checka-ut från universitetet och få mina betyg i hamn. Sen väntade lite timmar i parken på en filt med gräsänder som våra närmsta underhållare. Efter en lunch i solen (nej, det var ingen sillunch utan en italiensk sallad) så antog vi den sista turistutmaningen som fanns kvar i Bologna, nämligen att gå upp i ett av tornen som ger en finfin utsikt över hela staden. 97 meter upp i luften kom vi och trätrappan upp var trots allt enklare att vandra på än befarat. Utsikten var fantastisk och vi stod och beundrade den röda staden från ovan, vacker som få!
Sen fortsatte midsommarfirandet i icke-traditionsenlig tappning med italiensk mat och härligt umgänge. Det enda midsommaraktiga vi fick till var jordgubbar och efter att ha knaprat det hela våren så infann sig inte riktigt midsommarkänslan. Men inte var vi ledsna för det! Sen blev det dans och åter dans. Så som sig bör en midsommarafton!
Nu har jag ynka fem dagar kvar i Bologna och det känns ledsamt, så som ett avsked alltid gör. Me samtidigt ska det bli skönt att komma hem och verkligen känna att man är hemma, med den där närheten till allt man känner till. Så de sista dagarna ska jag dra det sista fina ur Bologna, förmodligen åka en sväng till en Ferrara, en renässansstad en halvtimme bort och sen göra det som är det tråkigaste av allt: packa,packa,packa.
