Det låter sorgligt och nog är det så på sätt och vis. Det här är min sista hela dag i Bologna, som bytis, och det är dags att summera.Fem månader går i en rasande takt och jag kan med glädje konstatera att bytislivet var en fantastiskt fin upplevelse. Jag tror det är svårt att i förväg föreställa sig hur det är att åka iväg en termin eller ett år på nya äventyr. Visst har man kanske pratat med bytisar hemma, men det är ändå en helt annan sak att faktiskt vara en bytis. Såhär med bytislivet i backspegeln är det svårt att säga om det blev som jag trodde, men att jag är otroligt glad och nöjd att jag gjorde det är jag säker på. Jag tror att den viktigaste delen i förberedelserna är att inte bygga upp en massa förväntningar för det är svårt att föreställa sig hur livet faktiskt kommer te sig.
Så i dagarna två har jag gjort utflykter, först till keramikmeckat Faenza och igår besökte jag Ferrara. Två fina städer varav den sista helt klart var den mest inspirerande. Livet som sysslolös i Bologna blev lite för långdraget och då är ju en tågbiljett till en närliggande stad en bra och uppfriskande omväxling.
Nu är packningen i full gång och oron över hur många kilo det egentligen är som mitt bagage består av är stor. Men, vad ska man göra, jag får leva med hoppet om att jag har packat bra. Så de sista dagarna har jag gjort allt en sista gång: ätit min sista pizza och gelato, druckit min favoritkaffe en sista gång, gått på gatorna som gör mig varm i själen en sista gång, handlat min sista mozzarella och en massa andra sista-grejer. Det är tragiskt, men jag vet att det finns kvar. Ingenting varar för evigt och jag känner att det är dags att byta bytislivet och bli en vanlig student igen.
Ikväll väntar sista måltiden med bytisvännerna, men det är inget hejdå utan det är ett vi-ses-igen. För alla er som har bytislivet framför er- ni har en spännande, oväntad och minnesvärd upplevelse att se fram emot! Även om frågetecknen kan vara många i början så rätas allting ut och du tycker plötsligt när du kommer hem att det är konstigt att varenda tenta inte ska vara muntlig, att varje kontor inte är stängt när det ska vara öppet, att du inte måste sitta på en träbänk från svunna tider och studera och att professorerna talar om sig själva i tredje person. Åtminstone om du är bytis i Italien. Men jag kan nästa lova dig att allting som verkar svårt och problematiskt kommer bli en naturlig del i din vardag och bytislivet kommer bli en upplevelse du inte ångrar!
Så med en sista hälsning från staden med världens äldsta universitet vill jag önska er en fin och skön sommar!
