Medan terminen ännu inte dragit igång här i Lund finns fortfarande möjligheten att sticka över till Danmark för att utnyttja deras kulturutbud. Louisiana Literature, som hålls ett par mil norr om Köpenhamn, firar sitt tredje år med namn som Zadie Smith, Katarina Frostenson, Taiye Selasi och Ian McEwan.
Två av festivalens stora namn, Peter Handke och Karl-Ove Knausgård, må ha uteblivit, men museet vid den danska kusten är ändå välfyllt. Atmosfären är avslappnad, närmast intim, med konstsamlingar, föredrag och badande barnfamiljer som glider in i varandra utan tydliga gränser.
Integration och identitet återkommer som tema i diskussionerna. Zadie Smith talar om likheten mellan flyktingmottagande och den gäst som kommer till din dörr utan att erbjuda något i gengäld. Taiye Selasi tvekar på hur hon ska svara på var hennes hem är och bestämmer sig till slut för att hon har fem stycken, varav ett är hennes syster. Suzanne Brøgger och Olga Grjasnova möts i ett samtal om identitet och exil.
Samtalen håller skiftande kvalitet och är i viss mån en påminnelse om att en författares främsta begåvning är att skriva böcker och ingenting annat. Men det är svårt att värja sig mot Taiye Selasis otroligt karismatiska persona, som gjord för att göra henne till både en tacksam förebild och en given mediagäst. Zadie Smiths samtal har den utmärkta kvalitén att vidga bredden och tolkningsmöjligheterna på hennes senaste bok, vilket kanske egentligen är allt man begär av en författare.
Det enda stora haveriet är samtalet mellan Suzanne Brøgger och Olga Grjasnova, modererat av Marie Tetzlaff. Förutom att själva samtalet spretar, utan att någonsin lyckas fördjupa sig i ett ämne, får vi bevittna en introducerande uppvisning i förminskning när både Brøgger och Tetzlaff tar sig friheten att tala om och kring Grjasnova och hennes nationella identitet. Alla svar på de frågor de trots allt riktar mot henne avbryts innan hon får en chans att utveckla dem. Det hela liknar mest en ganska trist middagskonversation med publik – där Brøgger och Tetzlaff antagligen räknar Grjasnova till publiken.
Som helhet är dock Louisiana Literature dock mycket välordnat. Platsen är väl lämpad: avslappnad, vacker och med välproportionerade ytor. Det mesta förflyter utan problem, gästerna är intressanta och när man ser utsikten från museet kan man till och med förlåta den långa transportsträckan dit från Lund.
