Källa: NE.se
Som ny skribent välkomnar jag er till Studentlivsbloggen by Maja! Vad ni (om er skärmstorlek tillåter det) ser ovan är Nationalencyklopedins definitioner av orden ”student” och ”liv”.
Det här skulle alltså kunna vara en blogg om studentlivet, en speciell överdel utformad av Kurt Student, generalöverste i första världskriget, en fåordig men mycket parant man med en hemlig och innerligt bultande önskan om att bli kläddesigner. Istället berättade han en sen natt (eller var det en tidig morgon, sådant där lade Student aldrig på minnet) för en fransk flicka med svart page och ett udda smeknamn om idén han fått någon dag tidigare att skapa en ärmlös tröja i det mjuka tyg Students egna kalsonger var gjorda av, ja jersey hette det nog. Vit- och blårandigt som havet han flög över på sina stridspilotuppdrag. Sedan såg han inget mer av tösen (och det sörjde han för hon hade ju en sådan vacker, lång nacke och sjunga hyggligt kunde hon också) och fem år nästan på pricken senare stod hon och log mot honom framför en tjusig butik i en stad som verkade heta Deauville på omslaget av ett tummat exemplar av Vogue han fann på en herrtoalett i Hannover. Efter Students bortgång plockar hans vuxna barnbarn ner ett gulnat tidningsurklipp på en 30-årig Coco Chanel framför sin nyöppnade butik i Deauville i Frankrike. De fick aldrig veta något om farfaderns ambitioner.
Det skulle också kunna vara en blogg om 21-åriga aboriginen Liv som kallas student-Liv därför att hon är den enda i sin by i inre Tasmanien som stöttas av The Aboriginal Education Services och läser vid universitetet i Hobart. På fritiden stickar hon alldeles för varma tröjor för den tasmanska hettan och försöker lära sina tama wombats att tölta medan hon drömmer om att fara till Island för att finna de mystiska rötter hennes fornnordiska namn skvallrar om.
Nej. Det är dessvärre bara mig, Maja Cronert, den här bloggen kommer att handla om. Av den enkla anledningen att jag är en organism som kan äta, svettas och kissa samt producera små mashups av mig själv och en annan organism av samma typ (men med något annorlunda kromosomuppsättning) och dessutom råkar studera vid Lunds Universitet.
Den korta versionen
Jag pluggar sjukgymnastik därför att jag gillar att hjälpa och ta på människor. Jag har en passionerad affär med grafisk design-världen och kan därför inte låta bli att vänsterprassla med olika studentengagemang så fort jag får tid. Jag är Mediokerchef i Lundaspexarna, det vill säga chef för media- och kommunikationssektionen, och dito för Akademiska Föreningens tvådagarsfestival 60val som går av stapeln (för första gången!) nu i slutet av september. Här på bloggen kommer ni också att få följa mina äventyr som sexmästare i sjukgymnastfamiljen, sjukgymnastkåren SSGI. (Eller Sydsvenska Sjukgymnastinstitutets studentförening. Så, där. Nu kommer ni inte att få se den ordförklaring igen.)
Jag råkar också var en lufthoppa (kvinnlig sjukgymnaststudent, varför är en historia för ett annat inlägg) med vurm för vintage och spetskragar från 60-talet, nötta plåtburkar och gamla väskor, så förvänta er en ordentlig portion yta. Mitt i intensiv spexyra och överexponerade bilder på blommiga kaffekoppar kommer jag dock också att dela med mig av de där stunderna i upplösningstillstånd när du hör ditt skratt högre än vanligt, när det ekar i ditt huvud efteråt som för att påminna dig mig om hur fejkat det är. De där stunderna när du går på autopilot och tar en dag i taget, kroppen inställd på överlevnad, och plötsligt måste skynda ut förbi tidningshyllan där ingen går med tårarna brännande bakom ögonlocken.
Jag hoppas att ni ska tycka att bloggen är intressant och kanske till och med inspirerande!
Om inte annat kanske ni skulle vilja veta varför jag springer med en stor filmkamera och andan i halsen två meter bakom Al Gore på klimattoppmötet i Köpenhamn ropandes något på oklar norska. Eller hur det kommer sig att James Browns sonson kikar ner på mig genom en dimma av söt rök när jag slår upp mina sömndruckna blå en tidig eftermiddag. Eller hur i hela fridens namn jag hamnat i ett hus med tunga mörkläggningsgardiner på en privat strand i Fort Lauderdale, Florida sippandes mimosa gjord på 200-dollarschampagne till frukost medan jag försöker bli klar med mitt livs första frilansrep, en åttasidorsartikel om amerikansk cykelkultur med bilder i ekolivsstilsmagasinet Camino.
Med förhoppningar om en givande och kärleksfull relation,
Maja Cronert
Er nya studentlivsbloggare
