Ännu en termin startar då studenter från tredje land ska betala studieavgifter. En reform som skulle ge kvalité men som bara gav tomma bänkrader. Det är hög tid att regeringen tänker om kring studieavgifterna, anser Isak Engqvist, utbildningspolitisk krönikör.
Det är denna vecka terminen på allvar drar igång här i Lund. Jag själv sitter på första föreläsning just i dag (måndag) tillsammans med tusentals andra studenter här i Lund. Men trots den stora mängden studenter har det de senaste åren inte varit tillräckligt många från andra länder. I den globaliserade värld som vi i allt större grad lever i är det dåligt att vi de senaste åren sett ett minskat antal utländska studenter.
2011 infördes studieavgifter för vad man kallar för tredjelandsstudenter, alltså studenter som kommer från ett land som är utanför EU, EES eller Schweiz. Till skillnad från tidigare då vi haft principen att utbildning ska vara avgiftsfritt för alla, har vi nu övergått i ett system där vi delar upp människor beroende på vilket medborgarskap de har. Kineser och indier ska tydligen inte ha samma tillgång till utbildning i Sverige som exempelvis fransmän och polacker.
Bakgrunden till reformen var från regeringens sida att Sverige i den globala konkurrensen inte ska konkurrera med avgiftsfritt utan med kvalité. En fin och i grunden bra tanke. Men om man ser över hur utslaget har blivit så kan man konstatera att det inte skett en radikal kvalitets förbättring på de svenska lärosätena för att dessa avgifter införts. Kvalitetsutveckling av den högre utbildningen har mycket mer att göra med exempelvis resurstilldelningssystemet i stort än huruvida studenter från tredje land ska betala avgift eller ej.
Men det minskade antalet utländska studenter oroar också det svenska näringslivet. Bland annat Tomas Qvist som är personalchef på Ericsson är oroad över utvecklingen. De behöver även de utländska talangerna för att kunna se till att de har rätt och framförallt den bästa kompetensen.
Man kan konstatera att det även denna termin kommer vara färre utländska kollegor på bänkarna bredvid oss i föreläsningssalen. Det kanske kan tyckas som en liten fråga, men det handlar om hur vi ser på utbildning, ifall det är en rättighet för alla människor eller något som garanteras bara de som lyckats få rätt medborgarskap i passet. Men det handlar minst lika mycket om hur vi som studenter skaffar oss internationella nätverk, för i en allt mer globaliserad värld kommer det bara bli allt viktigare. Det är dags att regeringen tänker om!
