Regn, dimma och sol som aldrig värmer. Det är höst och terminen har dragit igång igen. Emma Andersson kunde inte vara gladare.
Varje midsommar avslutar min morbror alltid med meningen: ”Ja, mina vänner. Nu går vi mot mörkare tider.” Han säger det mest för att irritera min moster. För att det är få saker som kan göra en så deprimerad som att ljuset är på väg bort innan det ens hunnit visa sig. Vi bestämmer oss för att ta vara på sommaren. Suga åt oss av värme och ljus, lagra sol i huden likt en ekorre lagrar kottar i sina gömmor inför vintern. Bada oavsett om det är iskallt, för att kunna se tillbaka på bilder och inbilla oss att det var härligt. Sitta ute till mitt på natten för att det känns som om tiden stannat. Borra ner fötterna i mjuk sand, och svettas lite grann. Somna med fönstret öppet och vakna av att sommarregnet öser in.
Det är den tid på året som vi nu lämnat bakom oss. Istället smattrar regn mot kullerstenen. Löven rasslar mot gruset när vinden viner förbi utanför UB. Från Pågatågets fönster ser jag mjölkvit dimma sväva över mörkgröna fält. Solen skiner genom rött, gult och orange. När den når mina kinder är den varm, men inte tillräckligt. Jag måste dra jackan tätare omkring mig, dra in händerna i ärmarna.
Det är höst.
På kaféerna sitter studenter och dricker kaffe. Jag dricker varm choklad eller chai latte. Någon sade någon gång att om hösten var en smak, så skulle den smaka just som en chai latte. Som kardemumma, kanel och ångspunnen mjölk. Med en sådan kopp intill är kurslitteratur nästan någonting att se fram emot. Jag passar på att ta ett försprång. Om några veckor kommer jag att vara tacksam. Efter en sommar på skilda håll finns det så många människor jag vill träffa, sitta mitt emot och ta igen livet med.
På kören börjar vi sjunga julsånger.
Nästa vecka är det bokmässa i Göteborg. Jag brukar vandra runt i mitt paradis, se uppfyllda drömmar, fantastiska världar och nya vänner på varenda hylla. Tänka på hur lyxigt det är att kunna gå raka vägen hem till myskläderna efter en sen föreläsning för att hopkrupen i soffan läsa en bok med stearinljus intill. Ha en tv-serie-söndag och se ikapp alla avsnitt som släppts under veckan.
Äta löksoppa. Kanske en hemgjord äppelpaj.
Vissa tror att ett nytt år börjar efter ett gäng fyrverkerier, avfyrade från blöt snö en dimmig decembernatt. Jag säger att det nya året börjar nu.
Välkomna tillbaka.
