Fakulteterna undviker att fastanställa eftersom de är rädda att personalen ska stanna på livstid. Det anser Ingrid Estrada-Magnusson, personaldirektör vid Lunds universitet.
– Man har kvar en gammal bild av fastanställning som inte längre stämmer, säger hon.
Enligt en ny rapport från Sveriges universitetslärarförbund (SULF) saknar fyra av tio forskare vid Lunds universitet fast anställning. Andelen icke fast anställda på arbetsmarknaden i övrigt är ungefär en på tio. Ingrid Estrada-Magnusson är väl medveten om den stora andelen visstidsanställda bland universitetets personal.
– Detta är något som ledningen ogillar och vill göra någonting åt, säger hon.
Flera förklaringar
Ingrid Estrada-Magnusson anser att det finns flera olika förklaringar till den höga siffran. Hon instämmer i SULF:s analys om att det finns en ogrundad rädsla ute på fakulteterna för att fastanställa.
– Okunskapen om hur svensk arbetsrätt fungerar är stor. En fastanställning innebär inte längre en livstidsanställning, säger hon.
Hur tror du att otrygga anställningsförhållanden påverkar den forskning och undervisning som bedrivs vid universitetet?
– Om man känner en oro över att inte ha en fast anställning så lägger man en mycket stor del av sin tid på att leta forskningsmedel och det kan inte vara produktivt. Är man osäker på sin inkomst påverkas både privatlivet, hälsan och arbetet i stort.
Fakulteterna har ansvar
Ingrid Estrada-Magnusson liknar fakulteterna vid enskilda företag. Precis som ett företag inte exakt kan veta hur stor deras omsättning kommer att bli, kan inte heller fakulteterna förutsäga sina externa forskningsanslag. Hon förklarar att vissa fakulteter bara får forskningsmedel för några månader och måste sedan söka nya.
– Men de som får forskningsanslag brukar också få det igen. Därför tycker jag att fakulteterna borde ha is i magen och räkna med att de ofta får in mer medel än vad ekonomin för stunden visar, säger hon.
Hög specialiseringsgrad
Personaldirektören betonar dock att nivån av intäkter inte nödvändigtvis avgör om fler personer kan fastanställas. En annan faktor som spelar in är personalens höga specialiseringsgrad.
– Även om fakulteten får in forskningsmedel så är det inte säkert att medlen är riktade mot exakt samma forskningsområde nästa år, säger hon och påpekar att det är här svårigheten finns.
Prioriterad fråga
Varje enskild fakultet ansvarar för anställningsformerna för sin personal. Ingrid Estrada-Magnusson säger att hon arbetar med att påverka fakulteterna genom att informera och utbilda inom det arbetsrättsliga området. Det är framförallt forskningscheferna och prefekterna som måste vara väl insatta i hur arbetsrätten fungerar och inte vara rädda för att fastanställa sina forskare. Universitetet har även inlett en undersökning där de tidsbegränsade anställningarna inom organisationen ska kartläggas.
– Detta är en prioriterad fråga. Trygga anställningar för vår personal gagnar hela organisationen, säger Ingrid Estrada-Magnusson.
Text: Julius Viktorsson
