Hennes forskning handlar om utsträckta näthinnor och målet är att kunna bota blindhet. På fredag disputerar Linnéa Taylor med sin doktorsavhandling i experimentell medicin, endast 25 år gammal.
Linnéa Taylor visar oss hemvant runt i korridorerna på Biomedicinskt centrum i Lund. De senaste åren har de här korridorerna varit hennes arbetsplats där hon arbetat med sitt projekt kring en upptäckt som uppkom av en slump. Strukturen på näthinnan, som är det centrala nervsystemet i ögat, måste sitta på ett speciellt sätt. Gör den inte det kan följden bli allvarliga ögonsjukdomar.
– Många vanliga synskador kan bero på att ögonen egentligen är som en ballong, där näthinnan kan skadas om den har pyst ihop lite grann eller sträckts ut för mycket, förklarar Linnéa Taylor.
År 2011 blev hon antagen till forskarutbildningen. Förutom sin forskning är Linnéa Taylor även grundare av nätverksgruppen ”Step up” som syftar till att inspirera kvinnliga doktorander att ta mer plats.
Vad tror du att det betyder för andra unga kvinnor att du nu ska doktorera vid så ung ålder?
– Det är så himla viktigt att veta vad som finns i närmiljön för att kunna utnyttja sina möjligheten och tillgångar. Men man måste veta vart man ska vända sig. Jag tror att det är skönt för kandidat- och masterstudenter att ha någon att prata med, att någon kan svara på deras frågor, säger hon.
Sin ovanligt unga ålder verkar inte vara något som Linnéa Taylor tänkt särskilt mycket på.
– Alltså, hade jag vetat att det var en sån stor grej så hade jag disputerat förra året, säger hon och skrattar.
– Det här har gått i min takt, jag har aldrig blivit pressad. Snarare har min handledare fått vara en bromskloss.
Linnéa Taylor talar om sin forskning med stor självsäkerhet och energi och det går inte att ta miste på hur rutinerad och driven hon är inom sitt ämne. Hon strävar hela tiden efter nästa steg och nästa upptäckt.
Vad är det som driver dig?
– Det här är mitt intresse, det är som att få leka på jobbet. Det är aldrig jobbigt att komma hit, jag kommer gärna hit på helgen om jag har en fundering eller något annat.
Varför tror du själv att du redan har kommit så långt i din karriär?
– Jag har haft ett bra nätverk av kollegor, mentorer och vänner. Man är liksom aldrig större än summan av sitt nätverk. Det här hade aldrig gått utan min handledare Fredrik Ghosh. Han fungerar som ett bollplank 24 timmar om dygnet.
Vad har du för tips till andra unga personer som vill eller ska doktorera?
– Att se till att det man gör i majoritet är roligt. Har man hamnat i ett projekt där man tycker att det känns tråkigt att gå till jobbet, då har man hamnat fel och då gäller det att byta bana snabbt. Sen ska man inte vara rädd för att prova. Känn dig för inom ditt område, säger Linnéa Taylor utan att behöva tänka efter en sekund.
Siktar du på att bli professor vid 30?
– Haha, det kan ju finnas som ett fint mål antar jag, att få ha den titeln. Jag ser verkligen att jag stannar inom universitetet och så småningom måste man ju klättra uppåt om man vill ha en karriär. Men det räcker faktiskt om folk kommer fram till mig och säger ”ey det är du som stretchar näthinna”. Det hade räckt, säger hon och ler stort.
